- Project Runeberg -  Vid gassken och dagsljus : Bilder ur teaterlifvet /
48

(1885) [MARC] Author: Wilma Lindhé
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

förelsevis ordentligt lif och var klok nog att lemna
en stor del af inkomsterna åt sin hustru. Några
egentliga bekymmer för sin existens hade de derför ej
under de tre år, som förflöto på detta sätt och under
hvilka han förde ett bekymmerslöst, något lättsinnigt
konstnärslif, medan hon tynade bort, oaktadt den stora,
om än egoistiska kärlek, han ständigt visade henne.
% $

*



En afton vid höstens början anlände med sista
tåget ett ambulatoriskt skådespelaresällskap till
kuststaden Z., som var känd för sin teaterälskande
publik. Nyfikna, af smink och nattvak illa medfarna
ansigten tittade ut genom kupéfönstren, då tåget
stannade i den upplysta banhallen, och så fort dörrarna
öppnades, rusade en mängd manliga och qvinliga
sujetter, som hade det gält lifvet, att samla i hop sina
otaliga effekter och söka sig mer eller mindre
otref-liga herbergen under den tid, de skulle uppehålla
sig här.

Ofantliga koffertar urlastades från bagage vagnen,
hvar och en försedd med egarens namn på
messings-plåtar eller i brist deraf fastklistrade papperslappar.

På ett par af dessa lästes i stora, sirliga
bokstäf-ver: »Herr och fru Walter från Hamburg».

Ur en af kupéerna steg Erika långsamt och lugnt,
visande sitt bleka, fina ansigte och sina stora, blyga
ögon, hvilka liksom undveko mängdens blickar.
Vändande sig inåt kupén sade hon, med ett ljuft tonfall
i rösten:

»Gif mig flickan, så varsamt du kan, Edmund,
så skall jag försöka bära henne, så att hon ej
vaknar; kanske du sedan ser efter sakerna.»

Walter, som såg friskare och gladare ut än han
gjort på många år, räckte henne den ungefär
sexåriga Laura, som sof barnets djupa sömn. Med sin
dyrbara börda gick hon in i väntsalen och satte sig der
i ett hörn, och öfver hennes ansigte lade sig ett drag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:14:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lwgassken/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free