Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af trötthet och nedslagenhet, som hon här i
ensamheten ej brydde sig om att dölja.
Utanför på perrongen pågick utlösningen af det
enskilda resgodset.
»Herr Walter», hviskade en klangfull stämma i
hans öra, »kanske ni är god löser ut mina effekter
också . . . här är motnumret. Mitt namn är Elfrida
Warner.. Jag tänker, att ni hört det! Vi bli ju
kamrater, och det är väl bäst att göra bekantskap så fort
som möjligt. Jag inbillar mig, att vi två skola
kunna visa de goda småstadsborna något, som de ej få
se alla dagar», tillade hon, i det hon räckte honom
sin lilla hand och lät sina präktiga ögon spela.
Han tog motnumret, smickrad af hennes ord,
bockade sig och sade:
»Den bekantskap, jag nu gjort, är mig ett godt
omen för en angenäm speltermin. Med er, fröken
Warner, vid min sida, är jag viss om framgång.»
Han skyndade bort, och hon stod qvar, seende
efter honom tills han bortblandades i mängden.
»En rätt hygglig acq visi tion, den här Walter, eller
hvad tycker ni, Ketler?» sade hon, i det hon med
ett lätt slag på axeln vände sig till en mörklagd,
h&lögd man, som stod i hennes närnet.
»Ja så, ni tycker det, Elfrida?» svarade han med
ett försmädligt leende.
»Ja, ett uttrycksfullt ansigte, präktig figur,
vackra ögon och charmant hår . . . lian kommer att ta
fmbliken. Han ser litet förstörd ut, men det hör nu
tfll och hjelps med gminket. Det skall bli roligt att
Spela mot honom.»
»Stackars karl!» sade Ketler eftertryckligt.
»Var nu inte enfaldig», svarade hon och smålog
ftkälmaktigt; »ni vet mer än väl, att det kan vara
roligt att spela mot mig också!»
»Lyckligast den, som aldrig sett er», sade han
bittert och vände henne tvärt ryggen.
»Puh», sade hon och skrattade halfhögt; »honom
fem iag ännu linda kring fingrame, om jag vill.»
Oen liksom hade hon redan försökt detta nöjsamma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
