- Project Runeberg -  Vid gassken och dagsljus : Bilder ur teaterlifvet /
158

(1885) [MARC] Author: Wilma Lindhé
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Bäckarne silade sig sakta fram mellan
strändernas ormbunkar, under det trollsländorna dansade
der-öfver; på ängarnas gräsmatta svingade sig parvis hvita
fjärilar i glädtig lek, och långt in pä natten sjöngo
syrsan och åkerknarren sina egendomliga visor.

Insjöarnes vatten krusade sig lätt i det glittrande
solljuset, medan deras vågor smeksamt slogo mot de
grönskande stränderna, och om nätterna satt månen
stor och rödglänsande på firmamentet och bredde en
dallrande silfverslöja öfver dalar och fält.

På detta och mycket annat tänkte Laura med
tärande längtan, der hon satt på grässoffan under
kastanien, plågad af värme och ledsnad.

Denna sommar föreföll henne olidligt lång, och
efter den skulle komma höst och vinter och så vår
igen, hela lifvet igenom, och ändock alltid enformigt,
tomt toch glädjelöst som nu.

Öfver hennes hufvud sväfvade hvita, ullika skyar.
Hvarifrån kommo de, hvart foro de? Kring henne
jublade svalorna, som hade sitt bo under takåsen.
De hade varit långt borta i fjerran länder,.snart skulle
de åter pröfva sina vingar, men hon skulle sitta här
fängslad och bunden som förut.

En djup melankoli smög sig öfver henne.
Tillvaron föreföll henne meningslös, framtiden egde
ingen förhoppning, och hon önskade endast dö, somna
m utan drömmar och förintas.

Dock, hon trodde ännu på ett kommande bättre
lif. Der, på andra sidan grafven, skulle hon ställas
till räkenskap för hvad hon här nere felat och
försummat, der skulle hon stå ansigte mot ansigte med
modern, som tåligt burit sina lidanden, då hon sjelf
egentligen ej pröfvat annat än sjelfskapade qval.

En omätlig längtan bemägtigade sig henne, en
längtan att upplefva något och blifva älskad, så som
hon viste att hon sjelf skulle kunna älska. Stundom
längtade hon också efter en stor sorg, en stor passion
eller något tillinte’ “ 1 1 t bättre

än det slappa

eller rättare höll på att förgås.

lefde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:14:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lwgassken/0162.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free