Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tomek Baran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
41
som strömmade utför hennes ansikte eller den över-
väldigande trötthet hon snart började känna. De
gingo löst på snön som på en hatad fiende, en
personifikation av allt deras elände, och höggo
spadarna i den med en outtröttlighet som var äkta
bondsk i sin hårdnackade seghet.
Snön var frusen och hård nästan som is, så det
var ingen lätt sak att skotta undan den med järn-
skovlarna; arbetet gick långsamt och motståndet
gjorde dem rent rasande. Tomek kastade av sig
fårskinnspälsen, och i bara skjortärmarna fortsatte
han att skotta som en galning — den grova skjortan
blev mörk på axlarna av svett, luvan slängde, han
också av sig, och håret stod som en kvast kring
honom och fläktade vid var rörelse.
— Det var då själva fasingen! mumlade han
ibland förbittrat, och hans trötta, ilsket energiska
ansikte stod som en rödviolett fläck mot den vita
snön. Marysia satte sig ibland för att hämta andan,
men sprang strax upp igen och grep sig an med
fördubblat ursinne.
Och skogen, vit av all snön på grenarna, reste
sig hög omkring dem, försjunken i lugn och stilla
vintersömn. Endast ibland bågnade en gren under
sin börda, och ett vitt stoftmoln dansade ner på
marken, några kråkor drogo kraxande fram över
skogen, en flock skator slog ner i de ranka frö-
träden, flaxade med vingarna och skrek gäckandei:
— Dumma Baran, dumma Baran!
Det lät så förargligt att Tomek drev bort dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
