Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett möte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
Under fullständig tystnad uppnådde de herrgår-
den. Wladislaw ville inte ens stiga in, men Kuronski
nästan tvingade honom att stanna till supén.
De tre voro ensamma. På Antoni gjorde huset
ett intryck av isande ödslighet. Alla tre hade endast
en tanke: hon är död, och den förseglade deras
läppar. Det föreföll dem mörkt och kallt, fast lam-
porna brunno med klar låga och en brasa muntert
sprakade i den öppna spisen. Det var som om
döden hade dröjt sig kvar i rummet, och känslan
av dess närvaro förlamade dem. Betjäningen »rörde
sig ljudlöst kring bordet och tycktes ha samma för-
nimmelse av den osynliga gästen. Vart ljud, vart
prassel genljöd som en åskskräll i de förpinade
hjärnorna och väckte en oförklarlig skräck. Blåsten
tog oavbrutet till, den bräckte grenar i parken med
ett brak och slet i fönsterluckorna som om den velat
bryta sig in med våld.
De åto under tystnad, rädda att genom minsta
buller störa tystnaden, fast de kände den så
tryckande.
— När reser du? frågade Wladislaw.
— I morgon.
— Du hälsar väl på mig innan du reser?
— Ja säkert. Jag måste säga farväl åt de dina.
Jag kanske aldrig får se er mer.
Kuronski ryckte till. Hans ansikte fick ett ut-
tryck av bestörtning och bedrövelse.
— Tänker du resa i morgon? Nej, det tillåter
jag inte, du måste stanna hos mig åtminstone ett
par veckor. Det är ju också ett tillfälle för dig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
