Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra äfventyret. Kärleken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NI0BE.
Fagra helt visst äro lundar och lloder,
blomster, med mer, som Lucinda berömt;
dock med förundran jag hört, att hon glömt
prisa de höga, de präktiga bergen.
Närda, i djupet, af lysande märgen,
som ger en inifrån kommande dag
åt alla ting på vår ö, deras slag
täfla i genomskinligt behag;
ädlaste stenarters vexlade lag
skiftar dem yppigt i ljuset och färgen.
Men då de doftiga cedrarnas flockar
vinden på fjällarnes tinnar berör,
arla, som nu, och Tritoner i skockar
rusa de stupande branter utför,
mest ibland klipporna marmorns mig lockar:
ty utaf den mina dockor jag gör.
CÄCILIA.
Glöm ej de tusende välljud, som söka
dagligt och nattligt sin väg till vårt bröst;
huru de helga, och hur de föröka
allt, hvad som skapar förtjusning och tröst!
Blomstren, likt stjernor på gräsvallen stänkta,
njuta sitt lif blott vid näktergalns röst,
minnas sitt ursprung och glömma sin höst:
så, genom stämmor (från ofvan dem skänkta),
smekande Genier smälta till klang
allt det, som än, likt en gräns, oss betvang.
Stjernorna, himmelens blommor, fördränkta
blefve i denna musiks ocean,
om ej enhvar, för sin verld och sin ban,
fått en sig egen melodisk organ:
dessa vi höra, när själarna trängta,
när vi oss fröjda, liksom när vi längta;
hjertat då slår, likt en simmande svan,
vingarna ut i de glänsande floder;
jorden till ethern, ett barn till sin moder,
flyr, och blir strax vid sitt modersmål van.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
