Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra äfventyret. Kärleken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FELICIA.
Du är en man?
ALLA TÄKNOKNA.
En man? —
Han är en man!!!
ASTOLF.
Ja, männer kallar sig
på jordens klot den art af varelser,
till hvilken också jag der blifver räknad.
Vi nämnas äfven karlar, och vi äro
den starka hälften utaf menskoslägtet;
den andra hälften, mera vek och späd,
bär namn af qvinnor, ooh de likna dig,
ehuruväl blott på omätligt afstånd:
ty ingen af dem är så skön, som du,
ja, icke ens som någon här på stället.
FELICIA.
Vi mycket hört om dessa menskohälfter
i underbara sagor, gåtor, visor,
som finnas på vår ö i öfverflöd;
man påstår till och med, att jag dem sjelf
författat har; men derom vet jag ej. —
Dock, såsom man, du också visst lär vara
en yngling, eller ibland männer det,
som flickan är bland qvinnor: ty du syns mig
lik oleandern, när han nyss växt opp,
så smal, så rak, så stolt, så purpurblommig.
ASTOLF.
Ja, hulda drottning, jag en yngling är;
och mer, än någonsin, jag känner det!
PERIBANOU
afsides till sitt sällskap.
För oss är denna syn ej ny. Vi feer,
vi äro dock långt slugare än dessa
lycksalighetens nymfer! På min ära,
jag ej begriper slik okunnighet!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
