Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte äventyret. Återfärden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN KLAGANDE RÖSTEN.
Hjelp! Hjelp!
ASTOLF.
tl
Ar någon stadd i nöd der framme?
RÖSTEN.
Ack, ädle herre, hjelp en fattig gubbe!
ASTOLF.
En gubbe?
RÖSTEN.
En utlefvad dagakarl,
som i skumrasket kört omkull, och ligger
här bakom stenen midt i backen, der
han kröker sig till strandväg ... Hjelp mig opp!
ASTOLF.
Ja, strax!
Hästen, som immerfort stegrat sig med ständigt ökad bångstyrighet,
sträcker nu ut vingarne och vill uppflyga, under det Astolf med sin yttersta
kraft bemödar sig att hejda honom.
RÖSTEN.
Ack, söta herre, kom blott snart!
Jag är förstörd. . .jag ligger under lasset. . .
förbråkad . . . lemmalytt. . . De mina . . . A—j!
Jag dör . . . du store Gud!
ASTOLF
springer af hästen.
Det skall ej ske
att Astolf lemnar någon värnlös gubbe
till spillo åt elände — kanske döden! —
Stå, Hvitfot, säger jag! och lyd med godo!
Han skyndar fram till stenen.
l)et blef så mörkt i hast — Säg, gamle, hvart
skall jag mig vända för att träffa dig?
RÖSTEN.
Ah! Trefva ett par alnar till, åt venstcr . . .
Ilu! livad jag fryser! Hvad det värker! Hu!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
