Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ε - εἰρήνη ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90 Φ^/
vara fridsam εν άλλήλοις Mc. 9: 50, εν εαυτοϊς
1 Thess. 5: 13 sinsemellan, inbördes.
ειρήνη, ης, ή l:o) fred (yttre )( πόλεμος) Lc. 14: 32,
Act. 12: 20, Apoc. 6: 4; fred (inbördes), frid,
endrägt Mt. 10: 34 al. — 2:o) fred (inre), själaro
(härflytande af rättfärdighet) Rom. 5: 1, 15: 13;
i allmht lugn, ro, trygghet Lc. 11: 21 al. —
3:o) fred, frid, lycksalighet (i synn. den
Messian-ska) Lc. 1: 79 al. — ή ειρήνη Eph. 6: 15,
fullständigare ειρήνη πρός τον Θ εάν Rom. 5: 1
friden 1. frid med Gud, ή εϊρ. του λοΰ Col. 3: 15
den af Chr. (genom den H. Ande) verkade fridén;
Θεός τής ειρήνης Rom. 16: 20 al. fridens Gud,
Gud s. friden gifver; särsk. talesätt: είρ. ύρίν =
C^iy, Lc. 24: 36 al. frid vare 1. med eder
(utgjorde den vanliga fridshelsningen), äfven ειρ.
τω or/ω τούτω Lc. 10: 5; πορεύου 1. υπάγε εις
ειρήνην 1. εν ειρ. Mc. 5: 34 al. gack i frid;
άπο-λύειν τινά εν ειρ. Lc. 2: 29 i frid, ρετ ειρήνης
Act. 15: 33 med frid d. ä. under välönskningar
o. s. v.
είρηνιχός, ή, όν (fgde) hörande l. tjenlig till frid,
fridsam Jac. 3: 17 (fri från all afvoghet och
fiendt-lighet); χαρπός εϊρ. χ. τ. λ. Hebr. 12: 11 (så
länge agan räcker, medför den plåga och sorg;
men är menniskan derigenom öfvad, så
uppkommer efter kampen frid ss. rättfärdighetens frukt —
jfr Rom. 8: 28. 2 Cor. 4: 17, 1 Petr. 4: 12. 13,
Jac. 1: 2 ff.).
εϊρηνοποιέω. ησα (följ.) vara fridsstiftare, stifta frid
Col. 1: 20. *
ειρηνοποιός, ου, b (ειρήνη, ποιέω) fridsstiftare, frids-
underhandlare, fridsfärdig, fridsam Mt. 5: 9.
εις, prcepos. med accus. (qsi ένς hvaraf ες af έν.
in med accus. utmärker rörelse inuti ett föremål,
så att man kommer inom detsamma) a) loci,
inuti, inom, inåt, ini Mt. 2: 12 al., i, ibland
ss. 2 Cor. 8: 6 al.; till, åt, på, mot Lc. 15:
18 al. — b) temporis, ini, ända till, till, för
ss. εις τον αιώνα, τέλος, τό μέλλον ο. s. ν. —
c) caussæ 1. finis, i 1. med afs. på, i
hänseende till εις τό έμόν όνομα Mt. 18: 20 för att ära
mig, εις αυτό τοΰτο Rom. 9: 17, Col. 4: 8 just
i den afsigten 1. dertill, εις τοΰτο Rom. 14: 9 al.
till den ändan, för det ändamålet, derföre, εις
πάντα i alla afseenden, εις o 2 Thess 1:11 i
afs. hvarpå (neml. att ett sådant förherrligande nr
att vänta); ή εις υμάς χάρις 1 Petr. 1: 10 den
eder bestämda 1. tillfallna nåd; εις med infin. ss.
είςάγω
εις τό είναι αυτούς Rom. 1: 20 (icke just: så
att de äro, utan rättare) på det att de skulle
vara, äfvenså Rom. 3: 26 al. — Rom. 6: 17 εις
ov παρεδόθητε τύπον διδαχής attraction för τω
τύπω o., εις όν π.
ι
εις, μία, εν numer, cardinale 1:ο) en, en enda (till
antalet, af 1. i motsats till flera 1. andra) Mt. 5:
18. 19 scepissime; med negation ούόέ εις Mt. 27:
14, Joh. 1: 3, Rom. 3: 10. 12 (ούχ εις) al. icke
en gång 1. icke en enda (nekar starkare än
ουδείς); εις och εν είναι Joh. 10: 30, Gal. 3: 28
al. vara en 1. ett, utgöra en person (säges om
den innerligaste förening), 1 Cor. 3: 8 (hafva ett
syfte, samma embete 1. befattning), äfven εις εν
Joh. 11: 52 al. till ett, tillhopa; ενός Rom. 5:
16 är mascul. på begge ställena; εν dé Phil. 3: 14
(scil. ποιών, hvartill de följ. partic. utgöra
epe-xeges); άπο μιας Lc. 14: 18 (man plägar
supplera φωνής 1. γνώμης 1. αιτίας) på enahanda
sätt (så neml. att alla föreburo förhinder); εν ενί
στόματι Rom. 15: 6 med en mun; παρά μίαν
(scil. πληγήν) 2 Cor. 11: 24 på ett när, ett
mindre. — den samme, en och samme Lc. 12: 52
al., <) εις xai b αυτός 1 Cor. 12: 11, εν χαί τό
αυτό med dat. 1 Cor. 11: 5 ett och detsamma
som, intøt bättre än; είναι εις τό εν 1 Joh. 5: 8
svfta till ett och samma (mål), gå pä ett ut
(deras vittnesbörd öfverensstämma). — blott en,
allena Mt. 19: 17 al. — 2:o) = τις indefin.,
någon, en viss Mt. 8: 19 al., äfn εις τις Mc. 14:
51, Lc. 22: 50; hvarföre ock εις någon gång står
utan eftertryck och svarar emot obestämda artik.
en ss. συχή μία Mt. 21: 19 ett fikonträd al. —
3:o) distributift, εις — εις Mt. 20: 21 al. = b
μέν — b δε — den ene — den andre, äfn εις —
έτερος Lc. 7: 41 al., εις — άλλος Apoc. 17: 10;
εις tre gånger upprepadt Mt. 17: 4; εις εχαστος
Lc. 4: 40 al. en hvar, hvar enda en, äfven άνά
εις εχαστος Apoc. 21: 21; εις χατά 1. χα/Ψ εις
(soloecism st. εις χα>Υ ένα., bildadt efter det
språk-riktiga έν xail·’ έν Apoc. 4: 8 hvartdera för sig)
Mc. 14: 19, Joh. 8: 9 den ene efter den andre,
äfn xatl·’ ένα 1 Cor. 14: 31; xaiY έν Joh. 21:
25, Act. 21: 19 det ena efter det andra, hvart
för sig, οι xali ένα Eph. 5: 33 hvar för sig, τό
δε xatf εις Rom. 12: 5 men hvad hvarje
enskild beträffar.
είςάγω, ήγαγον (εις, άγιο) infora, både om
personer Lc. 14: 21 al. och ting Act. 7: 45.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
