Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ζ - ζάω ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stam, gift med Elisabeth Lc. 1: 5 ff., 3: 2. —
2:o) Barachia’ son Mt. 23: 35, Lc. 11: 51, som
likväl 2 Chron. 24: 20. 21 kallas Jojada’ son;
bäst är att antaga, att öfverstepresten Jojada
äfven hetat Barachia. Denne Zach. var den siste
bland G. T:s δίκαιοι, som mördades, liksom Abel
var den förste. Att här antaga den Zach.
Barachia’ son, hkn, enligt Josephus, kort före
Jerusalems förstöring mördades ἐν μέσῳ τῷ ἱερῷ är
så mycket orimligare, som Frälsaren talade om
fädernas missgerningar. — Anm. Barachia
förekommer ej i Cod. Sin.
ζάω, imperf. ἔζων Rom. 7: 9, ζήσω l. ζήσομαι,
ἔζησα (besl. med ζέω) andas, lefva, vara vid lif
l:o) i egentlig och vanlig mening a) om Gud:
Mt. 16: 16 al., ζῶ ἐγώ Rom. 14: 11 חַי אָנִי
= κατ’ ἐμαυτοῦ ὀμνύω »jag lefver: (för mig
skall böja sig o. s. v.) = vid mitt lif svär l.
försäkrar jag: (för mig o. s. v.)». — b) om
Christus: Mt. 27: 63 al., äfven efter uppståndelsen
Mc. 16: 11 al., och himmelsfärden Rom. 6: 10 al.
— c) om menniskor: Mt. 9: 18 al., ζ. τινί Lc.
20: 38, Rom. 14: 7 al. lefva för ngn d. ä. i
beroende af ngn; ζ. ἔν τινι inom ngt, utmärker det
element, hvaruti ens lif rör sig t. ex. ἐν
ἁμαρτίᾳ, πίστει, σαρκί Rom. 6: 2 al.; κατά τι efter
ngt, utmärker det rättesnöre man följer ss. κατὰ
σάρκα Rom. 8: 12. 13; ἔκ τίνος uppehålla lifvet,
hafva sitt lifsuppehälle, lefva af 1 Cor. 9: 14,
äfven ἐπί τινι Mt. 4: 4 vid l. af ngt. — 2:o) i
andlig mening Lc. 10: 28 al., ἐκ πίστεως Rom.
1: 17 al. (se δίκαιος), εἰ ζῶμεν — — —
στοιχῶμεν Gal. 5: 25 om vi lefve genom Anden (om
vårt lif härrör af Anden ss. potens l. princip), så
låtom oss ock vandra efter Anden (så låtom oss
följa denna lifsprincip i vår vandel); ζῶσα
τέθνηκεν 1 Tim. 5: 6 hon är lefvande död (jfr Apoc.
3: 1). — 3:o) i tropisk mening, om i sig sjelf
liflösa ting ss. ἄρτος ὁ ζῶν, ὕδωρ τὸ ζ. Joh.
4: 10 al., ἐλπὶς l. ὁδὸς ζῶσα ο. s. ν., θυσία ζ.
Rom. 12: 1 ett offer som lefver (i motsats mot
de egentliga offren, hka ss. sådana mista lifvet),
neml. i det sanna christliga lifvets element till
Guds tjenst.
Ζεβεδαῖος, ου, ὁ (זְבַדְיָה Jehovas gåfva af זָבַד
skänka, gifva) Zebedæus, Salomes man, fader till
Jacobus den äldre och Johannes, var en fiskare
vid sjön Genesareth; huruvida han bott i
Bethsaida l. annorstädes, är ovisst. Mt. 4: 21 al.
ζεστός, ή, όν, adj. vble (af ζέω) kokt, sjudande,
glödande, het, uppvärmd, varm; i andlig mening
Apoc. 3: 15. 16 (Guds andas eld skall så
genomglödga oss, att hela vår natur kommer i rörelse,
att vi blifva τῷ πνεύματι ζέοντες Rom. 12: 11.
HERren är ej nöjd med en half l. ljum kärlek,
hkt tillstånd är så mycket sämre än det kalla,
som det är förenadt med sjelfbedrägeri och
således svårare att öfvervinna; derföre säger
Frälsaren, att publikaner och skökor skola förr komma
in i himmelriket, än de egenrättfärdige Mt. 21:
31 al. — Den kalles kyla blir honom slutligen
odräglig, då deremot den ljumme menar sig hafva
värme nog).
ζεῦγος εος, τό (ζεύγνυμι spänna i ok l. före, oka
på, förena) ok l. ök l. spann dragare, ζ. βοῶν
oxpar Lc. 14: 19; i allmänhet par τρυγόνων Lc.
2: 24 ett par dufvor (2 af samma slag).
† ζευκτηρία, ας, ἡ (se fgde) band Act. 27: 40. *
Ζεύς, Διός, accus. Δία (samstam. med ζέω, ζάω,
äfven genom Æol. formen Δεύς med Θεός Deus)
Zeus, Rom. Jupiter, enligt mythologien son af
Κρόνος och Ῥέα, konung och fader för gudar
och menniskor Act. 14: 12. 13. Att man höll
Barnabas och Paulus just för Zeus och Hermes,
förklarar sig dels och närmast af den bekanta
provincialmythen, enligt hkn en gång i samma
trakter samma gudar gästvänligt upptogos och
undfägnades af Philemon och Baucis (Ovid.
Metam. 8: 611 ff.), dels också öfverhufvud deraf,
att just Zeus hade ett tempel framför staden (v.
13), och att det hörde till Hermes’ embete ss.
gudarnes tolk att beledsaga den till jorden
nedstigande fadren (Ovid. Fast. 5: 495). Paulus
kallade man Hermes, emedan han förde ordet och
kanske äfven egde ett ungdomligare utseende, men
visst icke, ss. Neander förmodar, för hans
oansenliga gestalt; ty detta sednare antagande hvilar
blott på en ganska osäker tradition (han skildras
neml. i Acta Pauli et Theclæ ss. μικρὸς τῷ
μεγέθει, ψιλὸς τὴν κεφαλήν, ἀγκύλος ταῖς κνήμαις).
ζέω, koka, sjuda, glöda, brinna i N. T. endast transl.
τῷ πνεύματι Act. 18: 25, Rom. 12: 11 i
andanom (i det af den H. Ande genomträngda sinnet).
ζηλεύω = ζηλόω, vara nitisk, visa nit Apoc. 3: 19. *
ζῆλος, ου, ὁ (qsi ζέελος af ζέω) hetta; trop. ifver,
nit Θεοῦ Rom. 10: 2 för Gud, nitälskan, ifrigt
intresse ὑπέρ τινος Joh. 2: 17, ifrigt förfäktande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
