Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ι - ἱστορέω ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ιστορέυ)
upprätthålla llom. 14: 4, upprätta 1. -ställa Hebr.
10: 9. — 2:o) ställa (på vågen, εν σταθμά),
väga, tillväga 1. -räkna (penningar) Mt. 26: 15. —
3:o) I de inträns, tempora (perf., plusquamperf.
och aor. 2), samt i med. och pass. stå Mt. 6: 5
al., blifva stående Mt. 2: 9 al., stadna Act. 8:
38 al.; trop. stå Rom. 11: 20 (neml. ss. en gren
i oljoträdet), hålla stånd πρός emot Eph. 6: 11,
ega bestånd 1. bestå Rom. 14: 4, έστηχεν èv τ9]
χαρδία 1 Cor. 7: 37 han står fast i sitt hjerta,
är charaktersfast, είς ’ην έστήχατε 1 Petr. 5: 12
oo i hvilken J hafven inträdt och stån fäste;
bestämmas Mt. 18: 16, afgöras 2 Cor. 13: 1.
ίστορέω, -ησα (ίστωρ kunnig, kännare af είδέναι)
veta, känna; lära känna, göra personlig
bekantskap ined τινά Gal. 1: 18. *
Ισχυρός, ά, όν (följ.) full af styrlca, stark, kraftig,
kraftfull, mäktig, väldig Mt. 3: 11 al., brukas i
åtskilliga förhållanden ss. άνεμος ίσχ. Mt. 14: 30
häftig vind d. ä. storm, λιμός Lc. 15: 14
förfärlig hunger, χραυγή Hebr. 5: 7 o. s. v.; stark (i
andlig mening) 1 Joh. 2: 14.
Ισχύς, ύος, ή (af ισχ ω, förstärkt έχω, 1. af ϊς sena,
muskelkraft, kraft, vis) qsi tenacitas,
ihärdighet, uthållighet, fasthet, kraft, styrka, förmåga Mc.
12: 30. 33 al.; utmärker styrka i sig, χρά.τος
deremot den sig i handling yttrande kraften se
Eph. 1: 19.
ισχύω, ύσω, υσα (fgde) vara stark, sund, helbregda
Mt. 9: 12, Mc. 2: 17; ίσχυσε χατ αυτών Act.
19: 16 han visade sig kraftig emot dem (i det
han misshandlade dein); vara kraftig, förmå τί
Gal. 5: 6 al. (hvarken omskärelse 1. förhud har
något inflytande på vinnandet af rättfärdighet),
gälla Hebr. 9: 17; gagna, duga, tjena εις τι Mt.
5: 13; == δύναμαι vara i stånd, kunna med infin.
Mt. 8: 28 al.
ίσως. adv. (af ίσος) eg. på lika sått, ss. det synes,
sannolikt, kanhända, tilläfventyrs Lc. 20: 13.
’Ιταλία, ας, η Italien, den bekanta halfön, hos Luther
»Welschland», och i den svenska öfversättningen
»Valland» Act. 18: 2, 27: 1. 6; oi άπό της Ί.
Hebr. 13: 24 de som äro ifrån Italien d. ä, de
Italienare som voro i Rom och Romarne sjelfva
(i fall neml. brefvet skrefs i Rom af Paulus 1.
under hans inseende),
’/rαλιχός, ή, όν. nom. gentile (af fgde) Italiensk; ’/.
σπείρα. Act. 10: 1 den Italienska cohorten; den
var stationerad i Cæsarea och bestod af Italienare
Ιωάννης 151
och icke af landets infödingar, ss. några andra
Romerska truppafdelningar i Syrien. I
Procura-torns residens var ett oblandadt Italienskt
regemente till lugnets bibehållande just på sin rätta
plats.
’ ίτουραία, ας, ή Ituræa, hörde till Philippi tetrarchi
och låg öster om Antilibanon, sydost från
Damascus; fkmr Lc. 3: 1.
ίχθύδιον, ου, τό diminut. (af följ.) småfisk Mt. 15:
’ 34, Mc. 8: 7.
ιχθύς, ύος, ό fisk Mt 7: 10 al.
ίχνος, εος, τό (besl. med Ίχω, ίχνέομαι komma, gå)
steg, spår, fotspår; fkmr i N. T. blott i talesätten
περιπατείν, στοιχείν, έπαχολουθείν τοίς ίχνεσίν
τίνος Rom. 4: 12 al. vandra ο. s. ν. i någons
fotspår (se verbema).
’Iωάθαμ, ό indecl. (CHV fullkomlig) Jotham, Ozia’
1. Usia’ son och efterträdare Mt. 1: 9.
’Ιωάννα, ης, η (|JΠ — den behagliga) Johanna,
hustru till Chusa, en förvaltare 1. hofmästare hos
Herodes. Hon var ibland de qvinnor, s. åtföljde
Frälsaren Lc. 8: 3, 24: 10.
’Ιωα.ννάς, ά, ό 1. ’Ιωαννάν, ό indecl. (se följ.)
Johannas 1. -an Lc. 3: 27. *
’Ιωάννης, ου, ό (^ΠίΓΊ1 1. ^Πί1 Jehova är nådig)
Johannes l:o) ό βαπτιστής Döparen, HERrans
slägtinge Lc. 1: 36, son af Zacharias och
Elisabeth, af presterlig slägt Lc. 1: 5 fi’., född i Jutta
i Juda stam (se Ιούδα)·, han predikade och döpte
i öknen och blef slutligen på Herodes Antipas’
befallning gripen och satt i fängelse i fästningen
Machärus öster om Döda hafvet och der
halshuggen Mt. 14 cap., fkmr äfven Mt. 3: 1 al. —
2:o) Evangelisten och Apostlen, en son af den
sannolikt icke fattige fiskaren Zebedæus och
Salome; dref sjelf jemte sin broder, Jacobus den
äldre, sin faders yrke på sjön Genesareth, på hvars
vestra strand fiskläget Betlisaida låg, bekant ss.
Andreas’, Petri och Philippi födelseort (Joh. 1: 44),
och troligen äfven Johannis. Hans fromma moder,
som hörde till de fromma qvinnor, hvilka åtföljde
Frälsaren, hade troligen hos honom först utvecklat,
de frön, som lågo i hans djupt religiösa,
kärleksfulla och till det heliga helt och hållet vända sinne;
hvarföre han ock, då Johannes döparen uppträdde,
blef dennes lärjunge, och, sedan han af honom
blifvit hänvisad till Frälsaren, öfvergick till denne
sednare (Joh. 1: 35 ff.). Han hörde jemte sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
