Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Λ - λευκαίνω ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188
λευχαίνω
λίθος
ningen; men menniskans fullkomliga återlösning
ur syndens och dödens träldom kunde lagen icke
åstadkomma, alltså behöfdes en annan prest än af
Arons slägt, en prest efter Melchisedeks ordning
o. s. v. *
λευχαίνω, ava. (följ.) hvita, göra hvit Mc. 9: 3,
Apoc. 7: 14.
ευχής, ή, όν (λάω, λεύσσω lysa, luceo, lux) ljus,
lysande, glänsande, vanligen hvit Mt. 5: 36 al.,
εν λευχόις Joh. 20: 12 i hvitt (utan att behöfva
supplera Ιματίοις), λ. "ματ ta Apoc. 3: 5 al. voro
sinnebilder af oskuld och helighet (utgjorde
liög-tidsdrägten för prester och jungfrur), dermed
betecknas ock Apoc. 3: 18 al. (jfr 19: 8) Christi
rättfärdighet (som i domen öfverskyler den nakne
syndarens blygd); hvitaktig, hvitnande Joh. 4: 35
(om sädesfälten, som hvitna 1. mogna till skörd).
λέων, οντος, ό le o, lejon Hebr. 11: 33 al.;
metaphor. εχ στόματος λέοντος έμμύσθην 2 Tim. 4:
17 jag blef frälsad ur lejongap d. ä. från en
ögon-skenlig lifsfara, ό λ. έχ της φυλής Ιούδα Apoc.
5: 5 lejonet d. ä. segerfursten af Juda stam (så
kallas Frälsaren, jfr Genes. 49: 9).
λήθη, ης, ή (λανθάνω, med. glömma — ep.
λ,ή-θομ.αι) glömska, förgätenhet λ. λαμβάνειν τινός
2 Petr. 1: 9 få glömska af d. ä. glömma 1.
förgäta ngt (emedan han förgätit reningen ifrån sina
fordna synder —· bristen på de christligt
dygderna har till följd, att han låter den redan
und-fångna nådegåfvan, neml. den i dopet undfångna
reningen, åter råka i förgätenhet). *
ληνός, ού, ή, äfven h vinpress, kar hvari drufvorna
pressas (trampas) Mt. 21: 13; fkmr äfn allegorice
ss. Apoc. 14: 19. 20, 19: 15 = ΠΊ-1Θ "p"
Es. 63: 3 trampa vinpressen (denna är en bild
af Guds straffdomar).
λήμος, ου, ό tomt prat, gyckel, munväder, suick-
snack, nugæ Lc. 24: 11. *
ληστής, ού, ό (λη’ίζομαι röfva, plundra af λη’ίς —
λεία byte, rof) röfvare Mt. 21: 13 al.
λήψις, εως, ή (λαμβάνω) emottagande, inkomst
Phil. 4: 15 se λόγος. *
λίαν, adv. högligen, ganska mycket, ganska Mt.
2: 16 al.
λίβανος, ου, ό rökelscträdet, sedan kådan deraf,
rökelse (välluktande), ΓΟί!!^ = följ.; fkmr Mt. 2:
11, Apoc. 18: 13.
λιβανωτός, ού, ό, äfven ή (fgde) rökelse (egentl,
hartsen 1. kådan af fgde träd, som vid offren
nyttjades till rökelse — rökelsekar, -fat, -panna
Apoc. 8: 3. 5.
† Λιβεμτίνοι, ων, οί (lat.) Liber t ini (af li b
er-tus = liberatus, befriad); enligt sannolikaste
meningen voro de »födde Judar, hka af Romarne
(i synnerhet under Pompejus) ss. krigsfångar förde
till Rom sedermera blifvit frigifne och återvändt
till sin hemort» (många stadnade likväl qvar i
Eom, der de bodde på andra sidan Tibern); dessa
(och deras efterkommande) bildade i Jerusalem en
egen synagoga Act. 6: 9. *
Αιβύα, ας 1. -υή, ης, ή Libyen (hos Homerus
landet vester om Ægypten ända till ώχεανός —
sedermera hela Africa, för hvilken verldsdel
Grekerna icke hade annan benämning). Yanligen
menas dermed ett land i N. Africa, som af Eomarne
delades i 3 districter: Marmarica, Africa och
Cy-renaica. I N. T. fkmr det sistnämnda Act. 2: 10,
hkt äfven kallades Pentapolitana af de 5 städerna
Cyrene, Berenice, Arsinoë, Ptolemais och
Apollo-nia, bland hvilka den första var hufvudstad se
K υ μήνη. *
λιθάζω, α.σα; άσθην (λίθος) stena Joh. 10:-31—33
al.; detta straff var enligt Mosaiska lagen bestämdt
för åtskilliga brott, i synnerhet afgudadyrkan,
guda-hädelse, sabbatens ohelgande, äktenskapsbrott;
sättet för steningen finnes ingenstädes i Bibeln
be-skrifvet, blott så mycket är tydligt, att den skedde
utanför städerna, och att vittnena kastade de
första stenarne på den dömde, hvarvid de för att
hafva friare händer lade af sig öfverklädnaden
Act. 7: 58.
λίθινος, η, ov (λίθος) af sten, sten- Joh. 2: 6 al.
λχθοβολέω, ησα; ηθήσομαι (λ,ιθοβόλ.ος stenkastare
af följ. och βάλλω) kasta stenar på ngn, stena
τινά Mt. 21: 35.
λίθος, ου, ό (besl. med λ,άς lapis) sten Mt. 3: 9
al., λ., τίμιος (i profangrek. ή) Apoc. 17: 4 al.
ädelsten ss. ϊάστζις och dylika; »letaph. λ. τίμιοι
1 Cor. 3: 12 ädla stenar = varaktiga
bvgguads-ämnen i och för den byggnad, hvarmed christna
kyrkan betecknas; uti denna byggnad, som är
Gucls tempel, är Christus λ. άχρογωνιαίος Eph.
2: 20, 1 Petr. 2: 6 hörn- 1. grundstenen, på hkn
den hvilar — äfven λ. ζών 1 Petr. 2: 4 — de
enskilda christne äro genom Honom de lefvande
stenar λ. ζώντες v. 5, af hvilka templet är upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
