Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ... - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Νηρεύς
mening 1 Cor. 13: 11, Gal. 4: 1; b) i oegentlig
I. andlig bem.; v. εν Χω 1 Cor. 3: 1 ett barn i
Chr. d. ä. ännu nng, oerfaren i gemenskapen med
Chr. och alltså obefästad ( )( τέλειος έν Χω Col.
1: 28), äfven utan έν Χω Gal. 4: 3, Eph. 4: 14; —
deraf i allmänhet okunnig, oförståndig, enfaldig
Mt. 11: 25 al.
Νηρεύς, έως, δ Nereus, en christen i Rom, Rom.
16: 15. *
Nrjpi, ό indecl. (ΓΡΊ3 Jehovas lykta) Neri, Lc.
3: 27. *
νησίον, ου, τό diminut. (af följ.) liten ö, holme Act.
27: 16. *
νήσος, ου, ή (νέω simma) egentl, simmande land, ö
Act. 13: 6 al.
νηστεία, ας, ή (följ.) fastande, fasta Mt. 17: 21 al.;
anm. fastandet är ett urgammalt ännu i
Österlandet förekommande religionsbruk (jfr
Muhammedanernas Ramadan). Judarne hade blott en enda
offentlig hvarje år återkommande fasta på den stora
försoningsdagen (CHISSH Ci1), den 10:de
dagen i månaden Tisri (halfva Sept. och Oct. hos
oss); denna fasta menas Act. 27: 9 och nämnes
för att beteckna hösttiden, då sjöfarten, i
anseende till de då inträffande stormarne, var och är
förenad med stora faror. Enskilda 1. privatfastor
hade deremot Judarne många af mångahanda
orsaker, ehuru lagen icke bestämde något närmare
angående dessa.
νηστεύω, εύσω, ευσα. (följ.) icke äta, afliålla sig från
mat och dryck, fasta Mt. 4: 2 al. — Pharisæerne
fastade 2 gånger i veckan Lc. 18: 12, neml.
måndagar och thorsdagar från den ena aftonen till
den andra — thorsdagar, ty på en sådan dag
steg Moses upp på berget; måndagar, ty då
nedkom han derifrån.
νήστις, ιος och ιδος, ό och ή, plur. νήστεις (νή,
έσΰίω) den som icke äter 1. har ätit, utan mat,
fastande Mt. 15: 32, Mc. 8: 3.
νηφάλιος, a, ov, äfven 2 ändelser (följ.) nykter 1
Tim. 3: 2 (= μή οϊνω πολλω προςέχων ν. 8).
II, Tit. 2: 2; anm. det är intet skäl att på dessa
ställen gå ifrån den egentliga betydelsen till den
härledda »försigtig, sansad».
νήφω, ένηψα (sannolikt af νή icke och πίνω, έπων)
icke dricka vin ( )( μεδύσκομαι), vara nykter,
metaphor. 1 Thess. 5: 6 al.
Νικόλαος 215
Νίγερ, ό indecl. (lat.) Niger, tillnamn åt Simeon, en
af de 5 församlingslärarne i Antiochia Act. 13: 1. *
Νικάνωρ, ορος Nicanor, en af de 7 diaconi i
Jerusalem Act. 6: 5. *
νικάω, ήσω, ηκα, ησα. (följ.) 1:ο) inträns, segra,
vinna seger, vara öfverlägsen, hafva öfverhand Rom.
3: 4. — 2:o) transit. besegra, öfvervinna,
öfverträffa τινά, τι έν τινι genom ngn 1. ngt Lc. 11:
22 al.; v. έκ τίνος Apoc. 15: 2 oo segra (och
frälsas) ifrån ngn.
νίκη, ης, ή seger 1 Joh. 5: 4. *
Νικόδημος, ου, ό (talmud. ji"ipj af ^PJ
oskyldig och C^l blod) Nicodemus, en pharisé och
bisittare i Synedrium, som hade ett nattligt samtal
med Frälsaren Joh. 3: 1 följ., i en session talte
till hans bästa Joh. 7: 50, och ändtligen slöt sig
till Joseph af Arimathia för att balsamera och
begrafva den Korsfästes lekamen Joh. 19: 39.
Νικολαίτης, ου, ό Nicolait Apoc. 2: 6. 15;
åtskilliga kyrkofäder ifrån Irenæus sätta de här nämnda
Nicolaiter i förbindelse med Νικόλαος (se följ. ord),
i det de förklara dem för en af honom stiftad 1.
efter honom sig falskeligen benämnande kättaresekt,
som försjunken i (gnostiska) villfarelser hängaf sig
åt ett orent, utsväfvande lif (φαγείν είδωλόβυτα
και πορνεύσαι Apoc. 2: 14). Andra åter taga
ordet Νικ. (folkbesegrare) symboliskt och anse det
för en öfversättning af (se Βαλαάμ); en-
ligt deras åsigt skulle propheten hafva med
Bi-leam (Num. 31: 16) jemfört dessa hedningchristua,
hvilka i motsats mot det bekanta apostoliska
de-cretet (Act. 15) stegrade sin christliga frihet ända
till en sedligt-religiös libertinisiu (deltagande i
hedniska offermåltider och deras vällustiga fröjder),
och derföre kallat dem på Grek. Nicolaiter (=
Bileamiter). Denna sednare åsigt vinner stöd af
uttrycket κρατούντες τήν διδαχή v Νικολαϊτών
Apoc. 2: 15, som tydligen är synonymt med
κρατ.–-Βαλ.αάμ i 14:de versen. Emellertid
är det möjligt, att denna benämning redan då
kommit i bruk ibland de Jude-christne i Mindre
Asien för att brännmärka folk af sådana
grundsatser (jfr 2 Petr. 2: 15 följ., Jud. 7 följ.).
Νικόλαος, ου, ό Nicolaus, en af de 7 diaconi i
Jerusalem och proselyt från Antiochia Act. 6: 5;
anses utan skäl för stiftare af de i Apoc.
förekommande Nicolaiter (se fgde ord). *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
