Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ... - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
264
πνευματικός
πυιεω
nådens barn — denne onde ande, som ingår i
menniskorna och verkar i deras inre, utgår från
djefvulen ss. sin άρχων och är motsatt den från
Gud utgående H. Ande); e) prophetisk ande (så
kallades den som uppträdde med gudomliga
uppenbarelser — lärare) 1 Joh. 4: 1 följ.; slutligen
märkes f) επτά πνεύματα Apoc. 1: 4 al. 7 den H.
Andes gåfvor 1. som i sjufaldig gestalt bor i sina
församlingar (jfr Es. 11: 2). — 5:o) den H. Ande,
kallas ock Guds, HERrans, J. Christi, Guds Sons
ande Mt. 3: 16 al., oftast πν. άγων Mt. 1: 18
al., äfven utan άγων ss. Mt. 4: 1 al., Gal. 5: 17
sensus: Köttet och Anden (den Helige) strida
med hvarandra, på det att icke edert 1 iberum
arbitrium må bestämma edert görande och
låtande (på det J icke mågen göra hvad J viljen
— utan segern nödvändigt afgöras för endera af
dessa principer); εν πν. Eph. 2: 22, 3: 5
förmedelst den H. Ande, δια. πν. 2 Thess. 2: 2 genom
ingifvelse af den Ii. Ande 1. prophetia, εν πν.
γενέσθαι Apoc. 1: 10, 4: 2 befinna sig inom den
H. Andes inverkan, uti ett hänryckt tillstånd (jfr
Act. 22: 17), ό νόμος–-ζωής Eom. 8: 2
lagen för den till lifvet förande anden d. ä. den
H. Andes styrelse, som, verkande i en christens
inre, förmedlar det eviga lifvet; för öfrigt förenas
πν. med åtskilliga ge ni t i vi qu a lit a t is ss.
αγάπης, αληθείας, ζωής ο. s. ν., utvisande den Η.
Andes verkningar, och bör på alla ställen förstås
om den II. Ande. — Anm. ΙΊνευμα (den H. Ande)
fkmr i N. T. ss. ett nomen proprium ofta utan
artikel.
πνευματικός, ή, όν (fgde) andlig ss. σώμα 1 Cor.
15: 44. 46 (uppståndelsekroppen skall blifva πν.,
så vida πνεύμα, detta agens för det öfversinnliga,
eviga lifvet — det sanna, oförgängliga ζωή —
blir dess lifsprincip och det som bestämmer hela
dess beskaffenhet; i den jordiska kroppen åter är
ψυχή det bestämmande, hvarföre den heter
φυχι-xov); — hvars väsende är den H. Ande ss.
νόμος Rom. 7: 14 (ty νόμος är νόμ. Θεού, alltså
af andlig natur ss. en uppenbarelse af den
gudomliga Anden); — af den H. Ande upplyst och
helgad 1 Cor. 2: 15, ledd Gal. 6: 1, förlänt 1. från
den H. Ande härrörande ss. ευλογία Eph. 1: 3
välsignelse, äfven θυσία, σοφία, σύνεσις. χάρισμα,
ωδή, οίκος 1 Petr. 2: 5 (se οίκος), πέτρα 1 Cor.
10: 4 (se πέτρα)·, πνευματικούς πν. συγκρίνοντες
1 Cor. 2: 13 (se συγκρίνω); τά. πν. det andliga,
andliga håfvor 1. gåfvor Rom. 15: 27 (ty
christen-domens goda — tro, rättfärdighet, frid o. s. v. —
härflyter från den H. Ande), äfven 1 Cor. 12: 1
(de af den H. Ande meddelade gåfvorna) al.; τά.
πν. τής πονηρίας Eph. 6: 12 ondskans
ande-väsenden 1. -makter. — Anm. Hos profanförfattare
betyder ordet: hörande till 1. utsatt för vind,
luftig o. s. v.
† πνευματικώς, adv. (af fgde) andligen, på ett
andligt sätt 1 Cor. 2: 14 (den bedömmande principen
är πνεύμα, uppfylld af den II. Ande), fkmr äfven
Apoc. 11: 8.
πνέω, έπνευσα. blåsa, flägta (om vind och luft) Mt.
7: 25. 27 al.; ή πνέουσα ss. subst. scil. αύρα
den blåsande vinden, vinden, έπάραντες––—
αίγιαλώ Act. 27: 40 sedan de hissat bramseglet,
styrde de efter vinden mot stranden.
πνίγω –– άγχω, ango, strypa, qväfva κρατήσας
αυτόν έπνιγεν Mt. 18: 28 han fattade honom i
strupen (enligt fordringsegares sed hos Judarne);
pass. qväfvas (af vatten), drunkna Mc. 5: 13.
πνικτός, ή, όν, adj-, vble (af fgde) strypt, qväfd,
»förqvafd» Act. 15: 20. 29, 21: 25 (har afseende
på Lev. 17: 13. 14 al.),
πνοή, ής, ή (πνέω) a) blåst, flägt, vind Act. 2: 2;
b) andedrägt, anda Act. 17: 25.
ποδήρης, ες (πούς, ά.ρω foga, passa, sluta intill)
som räcker till fötterna, fotsid scil. έσθής
klädning, talaris, talar Apoc. 1: 13. *
πόθεν, adv. interrogat. unde? hvadan? hvarifrån?
(om ställe 1. ursprung) Mt. 13: 27 pluries.
ποία, ας, ή dorice st. ποίη 1. πόα. gräs, ört skulle
enligt några menas Jac. 4: 14 (naturligtvis med
borttagande af frågetecknet), men är tydligen
fe-min. af ποίος hurudan? huru beskaffad?
ποιέω, ήσω, ηκα, ησα; ημαι, ησάμην (troligen af
samma ursprung som π o ιό ω förse med en viss
egenskap 1. beskaffenhet, göra så och så, af ποιός
så och så beskaffad, sådan) l:o) träns, göra
(ursprungligen om ngt yttre, ss. handtverkare och
konstnärer) a) skapa (om Gud) Mc. 10: 6 al.,
τον ούρανόν και τήν γη ν Act. 4: 14, τον κόσμον
Act. 17: 24, τους αιώνας Hebr. 1: 2 verldarue;
bilda, dana, forma (om krukmakare) Rom. 9: 21;
förfärdiga ss. σκηνάς Mt. 17: 4 (uppföra tält),
ιμάτια, χιτώνας Act. 9: 39 o. s. v.; frambringa,
bära (om träd) καρπόν Mt. 3: 10 al., κλάδους
Mc. 4: 32 (skjuta grenar), έλαίας oliver, σύκα
fikon Jac. 3: 12, gifva ifrån sig (om en källa) ύδωρ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
