Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ... - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
308 στέφανος
förbittrade Judarne släpad utom staden och
stenad, vid hvilket tillfälle Saulus (sedermera Paulus)
ådagalade sin Judiskt-pharisæiska zelotism; detta
skedde sannolikt 35 e. Chr. — Tidigt ärade man
denne πρωτομάρτυρ, och Annandag Jul firas ännu
till hans minne; se om honom Act. 6, 7 och 8 capp.
στέφανος, ου, b (στέφω omgifva, kransa) omgifning,
krans, krona Mt. 27: 29 al., den segerkrans 1.
krona som gafs segervinnarne vid de offentliga
kämpalekarne 1 Cor. 9: 25 (άφθαρτος — τής
ζωής lifsens oförvanskliga krona), στ. καυχήσεως
1 Thess. 2: 19 ärekrans, hederskrans (så kallar
Paulus Thessalonicenserna, emedan deras
omvändelse till christendomen var liksom segerpriset för
hans bemödanden), så kallar lian ock Philippus
στέφανος μου Phil. 4: 1 (i det han under bilden
af en segerkrans framställer den ära, till hvilken
församlingens christliga författning lände Paulus);
στ. τής δικαιοσύνης, δόξης, ζωής 2 Tim. 4: 8 al.
äro genit. qualitatis att utmärka det, hvaruti
segerbelöningen består.
στεφανόω, ωσα (fgde) omgifva, kransa, kröna 2 Tim.
2: 5, rnetaphor. τινά. τινι Hebr. 2: 7. 9.
στήθος, εος, τό (ίστημϊ) det upp- 1. framstående,
bröst, så väl det manliga, som qvinnliga Lc. 18:
13 al.
† στήκω förekommer blott i formerna στήκει,
στή-κετε och στήκητε (st. έστήκω per aphæresin,
bildadt af perf. έστηκσ. af Ίστημϊ) stå Mc 11: 25;
rnetaphor. bestå, stå fast 2 Thess. 2: 15, τινί Gal.
5: 1 och έν τινι 1 Cor. 16: 13 och Phil. 1: 27
i ngt, έν Κυρίω Phil. 4: 1 och 1 Thess. 3: 8
stå fasta i HEßranom d. ä. hålla fast vid
gemenskapen med Honom; τω ιδίω κυρίω στήκει ή
πίπτει Rom. 14: 4 han står 1. faller sin egen
IiERre (dat. commodi; den egne IlERren, Gud,
är dervid intresserad — om han förblifver 1. icke
förblifver i det sanna christliga lifvet; andra taga
orden så, att de skulle betyda: bestå 1. ligga
neder vid domen — men att låta ngn bestå i
domen är icke ett verk af gudomlig makt, utan ?iåd;
enligt sin makt åter verkar Gud inre kraft, så att
den starke i tron icke dukar under för de faror,
för hka hans friare åsigter blottställa honom, utan
består i det christliga lifvet).
στηριγμός, ού, ό (följ.) fastställande 1. -görande;
pass. fasthållande, fast läge 1. ställning som ngn
innehar 2 Petr. 3: 17 (den fasta ställning, som
läsarne genom sin tro intaga i Guds rike). *
Στοϊκοί
στηρίζω, ίξω, ιξα, äfven ίσω, ισα; ιγμαι, ίχθην
(samstämmigt med στερεός) ställa 1. göra fast, fästa τό
πρόςωπον κ. τ. λ. Lc. 9: 51 (= b CJE DW)
han fästade 1. riktade sitt ansigte på, gaf sitt
ögonmärke en fast riktning, var fast beslutsam
att o. s. v.; pass. fästas, fastställas Lc. 16: 26
(så att det icke går ihop 1. fylles upp); —
rnetaphor. göra fast, stadfästa, stärka Lc. 22: 32 al.
Rom. 16: 25 göra eder fasta och beständiga i
öfverensstämmelse med o. s. v., 1 Petr. 5: 10 (så
att intet bringar eder på fall); pass. befästas Rom.
1: 11 (uti christlig tro och christligt lif) al., 2
Petr. 1: 12 fastgjorde 1. fäste.
στιβάς, άδος, ή (στείβω trampa) egentl, bädd 1.
hög af säf, rör, halm, löf; deraf plur. löfqvistar
Mc. 11: 8 (στοιβάς är oriktig läsart).
στίγμα, ατος, τό (στίζω sticka, punktera,
brännmärka) styng, punkt, brännmärke, inbrändt tecken
— sådana tecken inbrändes i synnerhet på pannan
1. händerna på slafvar (deras herres), på soldater
(deras fältherres), på förbrytare (deras brott);
στίγματα –-βαστάζω Gal. 6: 17 jag bär på
min kropp J. Chr. tecken (neml. derpå att Han
är min HERre och jag Hans slaf 1. tjenare
δούλος, διάκονος — dessa tecken voro de ärr och
* *
andra spår efter sår och misshandlingar, hvilka
Paulus under och för sin apostoliska verksamhet
erhållit).
στιγμή, ής, ή (se fgde) punctum, punkt, prick
(utmärker det minsta, minsta grand) στ. χρόνου
Lc. 4: 5 tidsmoment, ögonblick. *
στίλβω glänsa, skimra Mc. 9: 3. *
στοά, ας, ή (ίστημϊ) egentl, pelare, vanligen betäckt
pelargång 1. galleri med pelare på den ena sidan,
portik Joh. 5: 2 (vid Bethesda funnos 5 στοα.ί,
der de sjuke voro skyddade mot regn och hetta);
στ. Σολομώνος Joh. 10: 23 al. Salomos portik
vid östra sidan at’ tempelberget, hvilken qvarstod
efter templets förstöring genom Nebucadnezar.
στοιβάς, άδος, ή = στιβάς, hkt se.
Στοϊκοί, ών, ο’ι (af στοά ποικίλη i Athen, der deras
stiftare Zeno från Cittium i 4:de århundradet f.
Chr. och de honom efterföljande hufvudmäunen
för sekten, Cleanthes och Chrysippus, lärde) adj.
och subst. Stoiska och Stoiker. Paulus kom i
disput med några af dessa philosopher, liksom
med Epicuréerne, då han på det intill στοά
angränsande άγορά förkunnade den evangeliska san-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
