Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ψ - ψυχικός ... - Ω
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ψυχιχός
häraf synes anledningen till det påstående, att ψ.
här och på parallelställen betyder både det
timliga och eviga lifvet; c) lefvande väsende,
själaväsende φ. ζώσα 1 Cor. 15: 45 lefvande
själaväsende )( πνεύμα ζωοποιούν (se πνεύμα 4:o b),
πάσα φ. ζωής Apoc. 16: 3 st. ζώσα, πάσα φ>.
Act. 3: 23 hvarje besjälad 1. med själ begåfvad
varelse d. ä. menniska, ψυχαί själar — personer
Act. 2: 41 al. (i synnerhet vid talbestämningar),
φ. ανθρώπων Apoc. 18: 13 lifegna 1. slafvar. —
2:o) animus, själ ss. det andliga lifvets princip,
ss. säte för viljan, begären, känslorna o. s. v.
a) sinne, hjerta Mt. 11: 29 al., èx ψυχής Eph.
6: 6, Col. 3: 23 af hjertat; b) ehuru ψ. utgör
den lägre sidan af det inre lifvet, som står i
beröring med sinnlighetens gebit, hvarom också
tri-cliotomien 1 Thess. 5: 23 [se πνεύμα 3:o) och
όλόχΛηρος] bär vittne (jfr ock Phil. 1: 27 och
Hebr. 4: 12), så tages dock ψ. på flera ställen
ss. motsats mot σώμα för hela det andliga gebitet
inom menniskan», ss. vid dicliotomien »själ och
kropp» Mt. 10: 28 al.; vid sådana fall innefattar
alltså ψ. äfven πνεύμα 1. är = πν., den odödliga
själen, hvilket så mycket mindre bör förundra,
som första och ursprungliga betydelsen af ψ. och
πνεύμα är alldeles densamma; c) själen, skild
från kroppen Act. 2: 27, Apoc. 6: 9, 20: 4.
ώδίν 369
ψυχιχός, ή, άν (fgde) egentl, som hör till 1. är
tjenlig för ψυχή, själisk, i hkn den lägre lifsprincipen
ψυχή har herraväldet, så att den högre πνεύμα
är undertryckt och liksom död, sinnlig, »naturlig»
( )( πνευματικός, hkt se) 1 Cor. 2: 14 (ställd
utom nåden), 1 Cor. 15: 44. 46, Jud. 19 (πνεύμα
μή έχοντες emedan de sakna det högre
ande-lifvet), Jac. 3: 15 (svag, ofullständig).
ψύχος, εος, τό (ψύχω) kyla, köld Joh. 18: 18 al.
ψυχρός, ά, άν (fgde) full af köld, kylig, kall, frisk
scil ύδωρ vatten Mt. 10: 42; i andlig mening
Apoc. 3: 15. 16 (se ζεστός),
ψύχω; ψυγήσομαι (onomatop. ord) pusta, blåsa,
andas, svalka, kyla; pass. afkylas, svalna, kallna
rnetaphor. Mt. 24: 12. *
ψ ω μίζα), ισα (se följ.) egentl, tugga åt ngn, gifva
ngn tuggor ss. barn, mata, gifva ngn en bit, mat,
att äta τινά. ltom. 12: 20, τινά τι bespisa ngn
med ngt; 1 Cor. 13: 3 står blott accus. rei och
τούς πτωχούς förstås inunder, och i anseende till
första bemärkelsen »dela i bitar», torde böra
öfversättas »utskifta 1. utdela hela sin egendom bland
de fattige».
† ψωμίον, ου, τό, diminut. (af ψωμάς, ού, ό bit af
ψώω — ψάω gnida, söndersmula) liten bit,
muns-beta, smula Joh. 13: 26. 27. 30.
ψώχω = ψάω (se fgde) gnugga sönder Lc. 6: 1. *
Ω.
ri2, ώ μέγα, sista bokstafven i Grekiska alphabetet;
το άλφα χαι τό ώ Apoc. 1: 8 al, se Ά.
ώ, interjectionen o!, brukas a) vid utrop af
förebråelse 1. förvåning ss. Mt. 15: 28 al.; — b) ss.
nota vocativi utan vidare betydelse ss. ώ Θεόφιλε
Act. 1: 1.
Ώβήδ, ό indecl ("Hly af arbeta, tjena) Obed,
Boas’ son Mt. 1: 5, Lc. 3: 32.
ώδε, adv. till δδε (correlat. till πώς) l:o) således,
på detta 1. följande sätt o. s. v. (icke i N. T.); -—
2:o) loci a) här Mt, 12: 6. 41. 42 al, ώδε ή
ώδε Mt. 24: 23 här 1. der = ώδε — έχει, som
också fkmr Mc. 13: 21 al.; τά ώδε Col. 4: 9
de härvarande förhållandena; ώδε Apoc. 13: 10.
18 al. här vid lag, vid detta tillfälle, i detta fall;
Melander, Gret. Lox. t. K. T.
b) hit Mt. 8: 29 al. — Anm. Skillnaden emellan
betydelserna här och liit måste meningen afgöra.
ωδή, ής, ή (cöntr. af άοιδή af ά.είδω, contr. άδω)
sång, ωδαί πνευμο.τιχαί Eph. 5: 19, Col. 3: 16
andeliga d. ä. af den H. Ande ingifna sånger,
ωδή Μωύσέως Apoc. 15: 3 Mosis sång är lians
tacksägelsesång efter räddningen ur Ægypten och
Röda hafvet (Exod 15), ωδή τού αρνιού Apoc.
15: 3 — ω. χαινή Apoc. 5: 9, 14: 3.
ώδίν, i profangrek. aj δις, ΐνος, ή (samstammigt med
οδύνη) födslosmärta 1. -vånda 1 Thess. 5: 3;
rnetaphor. ταύτα αρχή 1. άρχαι oj οίνοι v Mt. 24: 8,
Mc. 13: 8 detta skall vara början till
födsloplågorna d. ä. skall förhålla sig till det som skall
efterfölja, ss. födslovärkarne till de derpå följande ännu
47
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
