Note: This work was first published in 1998, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om insikt, om en på denna frihet grundad nödvändighet, själva
grundfrågan för skrivandet, säger jag vid kaffet. Och det är ju
sant.
Jag letade efter orden ty långt ut till höger satt en mörk ung
flicka från radion. Jag ställde mig så att jag inte behövde se på
henne. I varje fall så att jag inte gjorde det hela tiden eller så att
hon märkte det. Hoppades jag. Ty hon laddade rummet för
mig, och jag fick anstränga mig att vända bort blicken och inte
se på henne.
Nog visste jag varför. Det var ögonen, luggen, kappan
hennes, något i hållningen kanske också. Hon satt där som för
fyrtio år sedan och jag fick svårt att hålla tankarna samlade. Jag
ville se på henne, ville så det gjorde ont, men övervann det och
talade om de kommande onda tiderna med arbetslöshet och
växande etniska motsättningar också i Europa.
- Richard Wright hade rätt och jag hade fel när han efter
Ban-dung sade mig att framtiden skulle bli ras och religion. Dock,
ytterst har också dessa rörelser, ja även deras pogromer,
klassbakgrund.
Men han sade det inte till mig bara. Maj och jag hade då
hösten 1955 i Paris varit uppe hos honom och Ellen i deras våning
14, rue Monsieur le Prince. Sedan gick vi ned till Bar Monaco.
- Jag har sett framtiden, sade han, den blir ras och religion.
- Så får det inte vara, sade Maj.
När jag såg upp mötte jag flickans blick. Jag kände hur det
vacklade i åren. Jag ville förklara det för henne utan att se på
henne. Men orden blev abstrakta:
- I tidningarna nu en bit in i nittiotalet läser jag om
sextiotalsradikaler vilka passerar gränsen till medelåldern och som
våndas i sitt förflutna just som det gått i världen som de en gång
fick lära sig i de politiska grundcirklarna att det skulle gå. Allt
utvecklas efter det enklaste av scheman. I världsformat abso-
27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
