Note: This work was first published in 1998, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ja, vi kunde se samman. Och vi kunde se åt varandra. De
flesta andra kan det inte. De förstod inte ens vad vi menade
om vi nämnde det. Vi kunde skapa situationer och gå in i dem
tillsammans.
- Det har j ag aldrig varit med om med någon, sade hon.
Varken före dig eller efter. Aldrig.
- Det är den 19 mars 1954, sade jag. Det är fredag
eftermiddag och du är på väg hem.
- Vi har haft prov i preparandkursen, sade hon. Jag har stått
på ettans främre bakre, klivit av utanför Kafé Sweden vid
Grinds-gatan och går nu halvtrappan upp från gatan.
- Jag hör dig öppna dörren. Jag möter dig i hallen. Du hänger
av dig kappan.
- Den rumänska.
- Jag lägger händerna på dina höfter och ser dig i ögonen.
- Det är värst vad du är allvarlig i dag.
- Jag vill göra dig med barn nu. Det säger jag och vad skulle
du svarat för fyrtio år sedan?
- Gör det, hade jag sagt, sade Maj, gör mig med barn. Så ung
var jag ju.
- Men om du nu kastas fyrtio år tillbaka, det är 1954 och du
står där i hallen framför mig i dåtiden och ser mig i ögonen
samtidigt som du vet allt det du nu vet?
- Gör det Jan, gör mig med barn. Det skulle jag säga om jag
nu kastas tillbaka fyrtio år. Och om du så då frågar om du skall
göra mig med femlingar svarar jag, ja, gör det. Gör mig med
femlingar om du vill. Gör det med en gång ty jag är oskyddad.
När Maj sade det i telefon stod jag i den mörka hallen till
den kalla ettan på Skånegatan. Jag höll händerna på hennes
höfter för fyrtio år sedan, helt tydligt kände jag skärpet och
det grova tyget i Majs kjol mot mina handflator. Hennes
pupiller var mycket stora och djupt svarta.
34
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
