Note: This work was first published in 1998, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Drömmen blir till först i uppvaknandet; sedan stryks den bort
igen.
En natt då på våren vaknade jag av att hon storgrät.
- Vad är det? frågade jag.
- Mamma, sade Maj. Jag tänker på mamma.
Då märkte jag att hon var brännhet.
- Du har feber, sade jag.
Hon svarade inte, hon bara grät. Jag letade rätt på
febertermometern i hennes toalettväska. Hon ville först inte ta den.
Hon bara grät och kastade med kroppen.
- Mamma, sade hon. Min lilla mamma.
Men jag strök henne över pannan och hon lugnade sig så jag
kunde tempa henne. Hon hade fyrtio graders feber. Då hon just
fått lön kunde vi ta taxi med henne till Andersgårdsgatan. Där
bäddades hon ned och hennes mor ringde och sjukanmälde
henne.
Då när Maj arbetade på Stretered levde också jag till stor del
på hennes praktikantlön. Det fann vi båda riktigt då jag ännu
blott fick sälja någon enstaka artikel. Vi hörde ihop. Men Alva
skrev mig och menade att om jag inte nu äntligen ville ta
studenten och sedan kunna gå på universitet borde jag söka mig ett
arbete jag kunde försörja mig på. Jag hade ansvaret för barnet
också. Trädgårdsmästare kanske jag kunde bli eller
antikvariatsbokhandlare. Eyvind Johnson hade haft motsvarande
svårigheter med sin son Töre som ingenting hade velat göra,
menade hon. Men han hade lärt sig mörkrumsarbete och blivit
fotograf i alla fall.
Jag svarade henne att hon nog inte förstod att jag tänkte
fortsätta skriva:
"Jag vet att du inte förstår. Men jag vet att det kommer att ta
ungefär tre år till innan jag kommer att få till orden som jag
62
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
