Note: This work was first published in 1998, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bära resväskan. Jag blev helt torr i munnen då och fick
hjärtklappning.
- Maj! sade jag.
Men hon såg inte på mig. Hennes blick svepte förbi mig och
jag ville inte stå här utanför hotellet och säga högt att jag
älskade henne. Det var fullt av folk runt oss. Vi som var
funktionärer skulle flytta ut ur hotellrum och egna rum till
förläggningar för att lämna plats åt de personligheter vi fått hit till
kongress och festival. Men Maj och jag skulle få ha eget rum
någon dag; hon hade varit borta så länge. Hon ville inte ens
tala med mig på siestan då. Hon låtsades avsvimmad och
medvetslös. Jag blev så förbannad att jag hämtade den unga
kvinnliga läkaren i huset och sade:
- Min hustru har svimmat.
Hon kom. Såg på Maj, satte tummarna under revbenen på
henne och tryckte till.
- Så, nu håller hon sig nog vaken, sade hon.
Det var slutet. Jag skulle på eftermiddagen sitta sekreterare
i kommissionen mot kolonialism, för det nationella
oberoendet. Nixon från Skottland var ordförande. Det var viktiga
rapporter. Men jag förmådde inte skriva. Det bara malde i mig
om Maj.
- lf you are so damn lazy that you don’t care to write, then
please pretend at least. For the sake of the Federation!
Det var den dag vi alla omfamnade och kysste varandra i
salen. Vi hade med fredsarbete världen över tvingat fram
Förenta staterna till vapenstillestånd i Korea. Vi bar de koreanska
kamraterna på våra armar och sjöng på åttio språk:
- Vi är ungdomen som bygger världens fred.
Maj var uppe på podiet då. Hon översatte för
skandinaverna. Jag såg henne där. Hon stod upp och sjöng. Alla på podiet
stod upp och höll varandra i hand.
110
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
