Note: This work was first published in 1998, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag var en i en redaktion med kollektivt ansvar. Blev jag
överröstad var det alltså bara att följa besluten. De var fattade
i demokratisk ordning. Såpass disciplinerad var jag ju.
Men den 7 juli lättade det, då var jag inte ensam längre, då
anlände Birgit och Lennart till Bukarest för att hjälpa till med
Festival på svenska; den skulle bli daglig. Svenolov skulle
komma senare, han var svenskt konstnärsombud till den Tredje
Världsungdomskongressen och skulle till festivalen sätta upp
den svenska dokumentärutställningen.
Det var då, i mitten på juli, Sarada Mitra kom in på
redaktionen till mig med ett nummer av The Hindu som just anlänt.
- Rhadakrishnan tog upp ditt fall i Paris på väg hem från
Washington, sade han. Han gjorde det starkt.
Sarvepalli Rhadakrishnan var Indiens vicepresident. Han
hade i Indiens namn reagerat på att Förenta staternas
myndigheter nu genomförde "investigations" även utanför sina gränser.
Med anledning av vad som drabbat mig hade han i Paris
offentligen tagit upp den principiella frågan att Förenta staterna
med sådana åtgärder kränkte de mänskliga rättigheterna och
sökte tvinga fram andra staters anpassning till sin egen
inrikespolitik.
Lasse och jag ordnade en transport till Predeal söndagen den
19 juli. Den dag jag fyllde tjugosex år. Vi grälade inte Maj och
jag. Vi var ingenting. Maj delade rum med en ryska och sade
att hon hade sin period också.
Hade Lasse frågat mig på vägen tillbaka till Bukarest hade
jag nog svarat:
- Jo, vi var gifta en gång.
Maj kom sedan till Bukarest igen just som kongressen
började den 25 juli. Hon skulle översätta uppe på podiet. Plötsligt
när jag såg henne kliva ur bussen var jag åter hjälplöst och
förlorat kär igen. Hon tog mig i hand och jag fick hjälpa henne
109
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
