Note: This work was first published in 1998, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en plikt för hederliga människor att skydda antifascister mot
svenska myndighetspersoner i tysk tjänst. Det mindes jag själv
från de åren. Dessa kamrater bodde nu i Berlin och menade att
Maj borde komma till dem och studera. Själv drömde hon då
om att bli läkare.
Att vi diskuterade vår framtid med Willi Bredel var inte
konstigt. Jag hade lärt känna honom och hans hustru under
förberedelsearbetet för Berlinfestivalen. Sedan hade vi blivit
nära vänner. De hade båda blivit förtjusta i Maj. Jag tyckte inte
bara bra om honom. Jag respekterade honom som människa
och kommunist. Han var både författare och partiman.
Arbe-tarförfattare och funktionär i det tyska partiet före Hitler, togs
till koncentrationslägret Fuhlsbüttel i mars 1933, flydde till
Tjeckoslovakien, skrev den första stora romanen om
koncentrationslägren, "Die Prüfung" 1934, kämpade i Spanien,
arbetade i exilen samman med Brecht och Feuchtwanger som
redaktör för Das Wort. Därtill var han gift med en svenska. Hon
hette också Maj. De hade träffats i Moskva under kriget. Dit hade
hon kommit som svensk ungklubbist 1936. Hon skötte de
svenskspråkiga radiosändningarna från Moskvas radio. Jag
hade lyssnat regelbundet på henne under kriget. Vackra Maj
kallades hon då. Jag tyckte om henne och hon menade att det
skulle vara bra om vi kunde komma till Berlin.
Hon talade med Maj och mig. Vi var svenskar som hon och
kommunister och det fanns så mycket som borde sägas.
- Det går framåt, men det är inte lätt, sade hon. Man talar
om det tyska undret och menar Adenauerrepubliken. Men det
verkliga tyska undret är ju det vi här i det demokratiska
Tyskland lyckats med. Fattigare var det från början. Förödelsen var
större här än i väster. Medvetet slog de västallierade ut
industrierna för att Röda armén inte skulle kunna dra nytta av dem.
Sedan tog Sovjet vad som var kvar som krigsskadestånd. Gång
121
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
