Note: This work was first published in 1998, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
- I dag köper jag lammkotletter, sade hon. I dag lagar jag
maten. Sedan har vi kvällen för oss själva.
Det var dagen därpå, torsdagen den 24 juni 1954, hon reste
till Paris. Jag följde henne till Centralen. Tåget skulle gå tio
minuter över åtta på kvällen. När jag gick på perrongen
bredvid henne fram mot hennes sovvagn ville jag hålla henne kvar.
Jag ville ta tag i henne och säga:
- Res inte!
Men jag sade det inte. Jag bar in hennes väska i kupén. Jag
kysste henne. Sade att hon skulle ta vara på sig. Hon stod
sedan bakom tågfönstret. Vi stod på var sin sida om glaset. Hon
sade något. Jag såg läpparna röra sig men tåget hade redan sakta
börjat gå igång. Hon vinkade. Hon slängde mig en sista
slängkyss och sedan hade tåget fört bort henne. Jag gick sakta hem
genom kvällen. Hjärtat var mycket tungt i kroppen. Jag
ångrade att jag gått med på att hon skulle vara borta i två månader.
Gått med på? Det var jag själv som föreslagit det i vintras då
när Alva bjöd ner oss båda till Paris för ett par sommarmånader.
Jag kunde inte komma ned utan att säga upp mig. Men Maj
kunde läsa in franskan då. Den hon behövde på seminariet.
Om hon reste ned till Paris och tog kursen först där och sedan
i Genève då hade hon läst in studentfranskan. Mer än så
kanske. Det var vad jag menade. Då tycktes sommaren också så
långt borta. Men nu var sommaren här och hon hade redan
rest.
- Det är så dags att ångra!
221
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
