Note: This work was first published in 1998, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Inget förlag ville låta trycka något sådant. Inte i Danmark och
heller inte i Sverige.
Nu skrev jag själv ut den samling jag då diskuterat med Svend
Aage. Berättelser i berättelser i berättelser som kinesiska
askar.
Maj hade inte trott på boken när jag talat om den. Varken på
kompositionen eller innehållet.
- "Hemkomst" tyckte jag om. Men det där du nu skriver
verkar rena larvet.
Alltefter det att julidagarna gick, och ju mer jag nu morgnar
som kvällar skrev på "Resa med Dame Jeanne", desto
tveksammare blev jag. Maj hade nog rätt.
- Det håller inte!
Hon hade inte bara rätt i detta om boken. Hon hade haft
rätt i att det varit fel att hon reste. I garderoben hängde hennes
kläder. I toalettskåpet låg hennes pessar. Vi skrev varandra. Jag
längtade efter henne.
Jag hade en semestervecka kvar, den jag inte använt efter
Berlinkonferensen. Den tog jag ut från måndagen den 19 juli, min
födelsedag, till och med lördagen den 24.
Jag hade lagt manuskriptet åt sidan. På lördag kväll började
jag städa. På måndag skulle jag fylla tjugosju år. På söndag
regnade det. Jag skulle över till Bo, Dags bror som gjort omslaget
till "Hemkomst". Jag skulle ha med mig en kasse illustrerade
böcker från Tjeckoslovakien och TDR att visa honom. Jag lade
dem i en väska för att de skulle vara skyddade mot regnet. Bo
fascinerades särskilt av Klemke, han var genuin. Jag hade också
samlat bokomslag därifrån och han hade bett att få se dem. Det
var en fin samling. Utan någon egentlig övergång började han
så tala om Maj och lade bokomslagen åt sidan:
- Det är en fin och vek flicka, sade han. Hon är som en
blomma. En nordisk dröm. Du måste vara rädd om henne.
225
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
