Note: This work was first published in 1998, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Detta tyckte jag inte riktigt om. Jag vet inte varför. Han hade
ju träffat henne och bott därpå Andersgårdsgatan i Göteborg
när han var på väg till Paris men jag tyckte inte vi var varandra
så nära att han kunde tala om henne på det sättet med mig.
När jag kom hem till Skånegatan ringde Maj från Paris, hon
ville gratulera. Jag stod vid fönstret och såg ut när jag talade
med henne; det hade regnat ända sedan morgonen. Asfalten
blänkte. Hennes röst kom långt bortifrån.
- Jag och Sissela har varit på antikvariat och vi har köpt en
present åt dig. Den skickar jag upp med Kaj. Du kommer att
bli glad.
- Vad har du köpt?
- Det säger jag inte, det skall bli en överraskning. Men jag
tror du blir glad.
Hon var ensam i den stora paradlägenheten. Maj kunde tala
fritt. Alva och mina systrar var ute. Kokerskan förstod inte
svenska.
- Men här i sextonde arrondissementet i
representationsrummen på sjätte våningen 37, boulevard Jules Sandeau lever
jag som i ett museum från tiden före 1914, sade hon.
- Jag känner mig ensam och främmande. Det var också
därför jag ringde. Jag måste höra din röst. Jag vill veta att du finns.
Jag behöver det. Jag behöver dig. Jag längtar hem. Jag längtar
efter dig. Jag tänker på dig dag och natt och vill egentligen inte
alls vara här i denna stora fina våning.
- Jag ångrar att jag rest hit. Inte bara för att jag längtar så
efter dig utan för att det är så kallt i din familj. Du har ordnat
det här och det är bra att kunna få läsa franska och jag borde
inte säga det men jag känner mig inte hemma här. Din mor och
dina systrar är nog vänliga men de är så formella.
- Visst, Alva tar oss på teater och hon tar ut oss på stan, hon
vill inte att jag skall gå ut på stan ensam här. Inte på kvällarna
226
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
