Note: This work was first published in 1998, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i vart fall. Kaj har haft sin sista examen och skall till Sverige.
Sissela till Genève. Jag går till kursen bara. När Alva har
gäster håller jag mig på rummet.
- Och Alva bara bantar. Den gudomliga kokerska din mor
har som är så berömd att man talar om henne i UNESCO, hon
gör så fin mat men också så små portioner att jag är ständigt
hungrig. Jag får ta alla mina fickpengar till att köpa mat ute på
stan. Men det vågar jag inte säga till någon.
- Visst är jag glad över att ha fått chansen att lära franska, det
är jag visst det. Men jag trivs inte. Jag längtar så efter dig. Tänker
på dig och längtar hem. De här veckorna har varit så långa.
- Snart är du hemma igen.
- Om en månad ja. En hel månad till. Jan, jag älskar dig. Jag
ringde för att gratulera dig, inte alls för att klaga. Men jag skulle
vilja vara hos dig. Jag skulle vilja kunna ta ett stort skutt över
hela Europa och vara hos dig. Nu hör jag att de kommer hem.
Jag kysser dig.
- Och jag dig.
Sedan var samtalet slut. Jag kände mig djupt deprimerad.
Maj hade låtit så ledsen och övergiven. Hon var så långt borta.
Plötsligt undrade jag om jag bara skyllt på pengarna när jag
inte reste med till Paris. Fanns det dolt hos mig en vilja att hon
skulle lämna mig?
- Det är en orimlighet. Jag kunde inte resa. Det hade betytt
att jag sade upp mig. Om jag rest med henne då hade jag svikit
ty hur hade hon då kunnat fortsätta att studera?
- Ljuger du inte nu Jan? Skyllde du inte på att du skulle skriva
också?
Jag kände djup oro. Jag visste att det jag skrivit dessa veckor
var skit. "Resa med Dame Jeanne" var inte bra.
- Du har slöskrivit Jan. Det håller inte. Det är bara fidus,
laved kunst!
227
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
