Note: This work was first published in 1998, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
redan kvart över åtta fast Maj skulle komma först tjugo i nio
med Rom-Skandinavienexpressen.
Jag väntade på henne och hjärtat slog hårt av spänning och
lycka i bröstet. Äntligen var denna sommar över. Jag hade
städat och gjort fint på Skånegatan. Köpt hem blommor och
fläskkotletter, riktig mat hon tyckte om. Jag var spänd på vad hon
skulle säga om hur jag målat om. Jag och Hasse hade försökt
göra den lilla lägenheten snygg.
När tåget hade kommit in dröjde det en stund innan Maj
syntes. Jag blev nästan orolig. Folk strömmade förbi mig på
perrongen. Så såg jag henne. Hon såg så liten och nästan späd
ut i sin grå kappa och svarta basker. Hon släpade på två stora
resväskor.
Jag omfamnade henne och ville kyssa henne.
- Inte här, sade hon och vände bort ansiktet. Det är så mycket
folk. Hjälp till med bagaget i stället.
Jag tog väskorna från henne. De var tunga. Jag visste att Alva
hade fyllt dem med ett linneförråd; handdukar, servetter,
lakan och örngott. Gunnar hade därtill sänt med några böcker.
- Tack, sade hon när jag tog dem. De är alltför tunga. Jag
hade besvär med dem både i Basel och Köpenhamn.
Nu såg jag att hon verkade mycket trött.
237
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
