- Project Runeberg -  Maj : en kärlek /
238

(1998) Author: Jan Myrdal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1998, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

XXII

Vi tog taxi till Skånegatan. Maj satt tyst bredvid mig. Hon såg
spänd ut. När vi kom fram och jag betalade var det strålande
sol med blå himmel över nödbostäderna på andra sidan gatan.
Jag bar upp väskorna, Maj gick tyst bredvid mig uppför
trappan. Jag låste upp. Maj hängde av sig den grå kappan, tog av sig
baskern, armbandet klirrade och hon ruskade på huvudet så
luggen blev fri. Hon stod framför mig nu. Hennes vita
skjort-blus var fräsch. Hon måste ha tagit på sig den ren i sovvagnen
i morse. Hon hade en ny kjol. En hon köpt i Paris trodde jag.
En lång, vid, storblommig bomullskjol. Jag såg på henne. Jag
var så kär att det gjorde ont i bröstet och nu när vi stod mitt
emot varandra i hallen och äntligen var ensamma lade jag
händerna på hennes höfter.

- Jag har längtat så efter dig, sade jag. Jag älskar dig så mycket.
Det var fel att vi var från varandra i sommar. Det har nästan
gått åtta veckor. Sju veckor och sex dagar. Sju veckor och
nästan sex dagar för att vara exakt; du reste på kvällen den 24 juni.
Vad jag har längtat efter dig!

Men hon vände bort huvudet när jag ville kyssa henne.

-Jag måste säga något, sade hon. Jag tror jag är med barn.
Jag har varit otrogen. Jag kan inte förklara det. Jag var
otrogen. Det var bara en enda gång.

Sedan började hon gråta.

- Jag är så smutsig. Så smutsig.

238

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:22:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/maj/0238.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free