Note: This work was first published in 1998, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag rostade bröd. Vi lyssnade på skivor. Jag spelade Bessie
Smith för henne.
- Hon har en stor röst, sade Sara.
När jag kysste henne svarade hon. Jag tog henne i mina
armar då, bar henne över till sängen.
Jag såg hennes öppna grå ögon. Vi låg på sängen. Vi hade
klätt av varandra.
- Sara, sade jag.
- Kom, sade hon.
Livet blev helt igen. Så avspänt och helt att jag flöt bort i
sömn i hennes armar efteråt. Jag vaknade till av att Sara drog
med naglarna över min rygg. Jag såg på henne, hon blundade
ännu, jag strök med fingertopparna över de kraftiga
ögonbrynen och sade:
- Det här var vi skyldiga varandra Sara.
- Du behöver inte prata så mycket, sade hon. Det räcker att
vi vet det.
Jag smekte henne. Först sakta, sedan med allt starkare åtrå.
- Jag är kär i dig, sade jag. Långt mer än då.
Jag vaknade sedan av att en bildörr slog igen nere i gatan.
Klockan var fyra på morgonen. Strax skulle det bli gryning.
Jag såg henne sovande bredvid mig. Jag kände en stor och
lycklig ömhet för henne. Hon vaknade då. Log mot mig. Men hon
kunde inte stanna. Vi skulle ses efter morgonen. Hon måste
hem emellan bara.
- Ring när du vaknar, sade Sara när hon gick, jag förväntar
mig det.
Jag stod i fönstret sedan för att följa henne med blicken. Det
var en gul kon av ljus under gatlyktan utanför huset.
Spårvägsskenorna blänkte i natten som gick över i gryning. Jag såg Sara
cykla hemåt uppför backen. Hon kom in i ljuskonen och vände
ansiktet mot mitt fönster, hon vinkade. Sedan var hon borta.
266
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
