Note: This work was first published in 1998, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- Det är märkligt, sade han, det borde vara ett svenskt
intresse att få veta något om den militärpakt som nu upprättas
vid landets södra gränser men det är som om era politiker och
journalister och diplomater föredrar att få sina åsikter
förtuggade i Washington.
När det bara återstod någon månads vardagsslit på
konsulatet var det lättare att andas. Det fanns ett slut på denna tunga
dödtid.
Det var då i månadsskiftet maj/juni 1955 vi gjorde barn Maj
och jag. Maj fick inte sin mens till den dag hon fyllde tjugotvå
år, den 10 juni. Jag skulle fylla tjugoåtta år om lite mer än en
månad, den 19 juli.
Det var efter DU-festen i Vitabergsparken för den
kommande festivalen i Warszawa. Jag hade där också talat om den
undersökning av de bostadslösas förhållanden jag hade tagit
initiativ till och som Stockholms DU-distrikt nu genomförde.
Därtill skött varm korv-försäljningen.
Maj och jag går bredvid varandra Skånegatan hem från Vita
Berget i försommarnatten.
Men här visar sig plötsligt bredvid denna scen av hur vi går
Skånegatan ner en oförklarlig bild med den blonda flickan från
sjukhuset, den som Maj följde hem en kväll. Jag ser i den
scenen Maj lämna lägenheten på Skånegatan sent på kvällen:
- Jag är snart tillbaka.
Jag ser dem gå bredvid varandra halvtrappan ner till
gatuporten. Jag står i lägenhetsdörren. Jag hör deras steg. Den
bildsviten står alldeles frikopplad och utan anknytningar.
När Maj och jag passerar Åsötorget talar jag om Paris.
- Det är mer än fem år sedan jag var där, säger jag. Det var
på vintern efter det jag blivit deporterad från England som
un-desirable alien för att jag hade en hinduisk svärfar och var
fredsvän och misstänkt för att vara kommunist. Man hade hittat ett
296
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
