Note: This work was first published in 1998, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon förnekat dig ända in i kvicken och skämt ut dig inför dig
själv och alla andra.
- I Bukarest när hon skämde ut dig inför överläkaren och
sin älskare och din skam sedan blev så uppenbar att du
tvingades bort från DUV, från arbetet i Federationen.
- Inför Gustav i fjol när du talade till honom om hennes
solidaritet med studenter från fattiga länder och han såg hur i
grund hon lurat dig. Han skämdes bort ur ditt liv då. Sedan
dess har du aldrig kunnat tala med honom.
- Inför alla kamraterna nu i Warszawa. Hasse talade med mig.
Rolf talade med mig. På Krokodil talade alla om mig.
Aleksander skrattade åt mig och hon själv bara höll fram sin
ny-knullade fitta efteråt och menade att jag ju var sådan att jag
höll till godo med vilken sliröra hon än bjöd mig på.
- Du borde ta din skam och gå!
Det var förnuftigt att dö bort. Jag visste också hur. I Älvas
kassaskåp låg farfars lilla belgiska browning visste jag. Det
kassaskåpet kunde jag öppna. Browningen hade farfar köpt i
augusti 1914 när han togs in i landstormen och trodde det skulle
bli krig. Jag hade haft med den till skolan, i bakfickan, när jag
gick i 24. Min klassföreståndare i Bromma då var Lindmark.
Jag menade att han var nasse. Jag hade gjort hål i bänklocket
och filmade honom med min Cine-Kodak 8 genom hålet. Han
visste varken att jag filmade honom eller att jag hade en
laddad browning i bakfickan. Jag hade skjutit med den uppe vid
hoppbacken då den vintern.
Det var ett lite slabbigt sätt att dö. Jag borde stoppa in den
i munnen med mynningen mot gommen och trycka av. Det
skulle stänka lite. Men det var inte min sak.
Patronerna låg i Josef Frank-skåpets lilla låda till höger visste
jag. Jag gick in i rummet igen, gick ut i salongen, drog fram
lådan och tog upp asken med patroner. Jag tog sex stycken.
352
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
