Note: This work was first published in 1998, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hade dem i handen och skulle gå till kassaskåpet i biblioteket
och hämta browningen.
Då stod Maj där.
- Ar du inte klok! sade hon.
- Du skall alltid dramatisera, sade hon. Spela upp. Det är
som dina brev, de är alltid skrivna till en publik liksom och nu
skall du låtsas skjuta dig och spela teater för att få mig att känna
mig dålig.
När hon sade detta då brände skammen dubbelt. Att hon
aldrig förstått att jag skrev som jag skrev för att det var jag det
visste jag. Att hon bara trodde jag gjorde mig till och spelade
apa om jag var förtvivlad insåg jag. Hon fick mig nu att
skämmas också för döden. Det var det slutgiltiga.
- Det är ingenting, sade jag.
- Kom och lägg dig, sade hon. Vi kan talas vid i morgon.
Men det kunde vi inte. Jag låg bredvid henne klarvaken hela
natten. På morgonen följde jag henne till tåget. Det fanns ingen
tid att tala och det fanns för övrigt heller ingenting jag kunde
säga henne.
353
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
