Note: This work was first published in 1998, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- Han skrev min syster också sedan. Han klagade över att
hans brev till mig kom tillbaka med påskriften "adressaten
okänd". Var det du som skickade tillbaka dem?
- Nej, sade jag.
- Då måste det ha varit mamma.
Jag ville inte att vi skulle fortsätta tala om det som varit.
Fastna i det som var ohjälpligt. Fast nu började Maj anklaga
mig:
- Men du verkade alltid som om det nästan var likgiltigt för
dig vad jag än ställde till med. Det var fel att du var så snäll, att
du bara tillät det.
- Jag tillät ingenting.
- Så många gånger var det ju inte jag svek men felet var att
jag visste att jag alltid hade dig att komma tillbaks till. Du har
aldrig satt några gränser. Du har aldrig sagt: ett steg till och du
försvinner för alltid ur mitt liv. Du har alltid varit intellektuell
och sagt att du förstår. Du skulle fräst ifrån ordentligt. Då hade
jag kanske inte testat gränserna. Då hade jag kunnat hålla på
mig. Hålla på oss.
- Jag har aldrig accepterat någonting. Jag hade kunnat slå
ihjäl dig.
- Du skulle gjort det. Inte slagit ihjäl men tagit i med
hårdhandskarna. Jag gjorde som jag gjorde också för att jag
tvivlade på att du egentligen riktigt tyckte om mig. Brydde dig om
mig. Det var därför jag gillade att du klippte till mig då i
Göteborg på hotellet.
- Jag har aldrig slagit dig.
- Jo, nästan. Då såg jag att det jag var betydde något för dig.
-Jag vill vara uppriktig Maj. Den trohet man hotar sig till
är ingenting värd. Den kärlek man gråter sig till är värdelös. Så
är det för mig. Om du vill att jag skall slå dig för att du skall tro
att jag blir upprörd över att du varit otrogen och om du kräver
362
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
