Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
_ 114 —
»Hon yar en ängel redan här; nu är hon
det däruppe hos Gud,» sade han kort.
De sutto en stund tysta, ingen af dem hade
något mera att säga, det var som om den fina,
innerliga stämning, som nyss dallrat mellan deras
hjärtan, plötsligen brustit. Dora försökte göra
några frågor, men Eugen svarade undvikande; han
ville tydligen ej mera tala i ämnet.
»Hvad han är lätt sårad,» tänkte Dora, »jag
har ju inte yttrat ett enda ovänligt ord.»
Men ändå kände hon något ängsligt,
gråkalit inom sig, som när man pfverraskat sig Själf
med att ha sagt en ogrannlagenhet.
Kaffet kom nu in, och småningom blef
stämningen glad igen. Eugen pratade om dagens
tilldragelser, hälsade från Lisbeth, som han mött
ute o. s. v. Så gled samtalet in i andra
strömfåror, de berättade roliga barndomshistorier,
»klassiska» inom hvars och ens familj, och de
skrattade och skämtade som två barn. Småningom
tystnade skrattet, (rösterna blefvo lägre, och med
det rasslande ljudet från den nedbrunna brasan
blandade 3ig blott ett svagt joller, afbrutet af
ömma, .lidelsefulla smekningar.
Men Iden natten hade Dora svårt att somna.
Långt »efter det hon hörde Eugens jämna, lugna
andetag, Jåg hon vaken och tänkte på honom.
Hvad han tog allting allvarligt, högtidligt, ja,
nästan religiöst! Alla förhållanden voro som plikter,
alla minnen som heliga reliker för honom. Han
hade visat henne ett gammalt piphufvud, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
