Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Den andliga odlingen; samhälls- och familjelifvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på ingen, och ingen kan häller lita på honom. Han
fordrar ingenting af sin nästa och gör nästan hvad han
tror skall vederfaras honom själf. Hela hans tillvaro är
således ett lif af själfviskhet och fruktan.»
Detta omdöme kan vara värdt att begrunda för dem,
som äro benägna att tala om vildens eller den
förhistoriska människans lyckliga tillstånd.
En och annan föreställer sig, att dessa förhistoriska
människor måste varit i åtnjutande af en afundsvärd frihet.
I själfva värket hade de blott en väsentlig frihet, som
kulturen beröfvat oss, men som kulturen skall återvinna
åt människorna på ett nytt sätt: nämligen friheten att
arbeta, att af inga samhällsförhållanden kunna bringas till
arbetslöshet. Men villkoren, under hvilka de arbetade, voro
i nästan alla afseenden sämre och ovissare än våra. De
berodde mer än vi af klimatets växlingar, mot hvilka de
blott ofullständigt kunde skydda sig; af hela naturen, där
de ännu behärskade ett mycket litet område; af sina
lifsbehof, som ingen då med visshet kunde tillfredsställa; af
sina fiender bland djuren och grannarna, för hvilka de
aldrig voro trygga; af sin egen vidskepliga fruktan; af
hvars och ens otyglade lidelser. Och om äfven den tidens
människor helt visst voro mera härdade, hade ett
okänsligare närvsystem och ett slöare känslolif, så kunna vi i
alla fall — när vi taga allt det nämda i betraktande —
vara vissa, att de icke funno tillvaron vara ett
njutningsrikt fribetslif utan ett mycket tungt arbete. Nöden har
städse varit odlingens första drifkraft: strid och möda har
hvarje dess värf och förvärf kostat och vetenskapen visar
oss, att nöden, striden och mödan varit störst i släktets
barndom, vid odlingshistoriens början; att själfva odlingens
ursprung liksom dess fortgång har inneburit en af de
omgifvande förhållandena framtvingad kraftutveckling i dubbelt
afseende: först af människans egna krafter och sedan
vid användningen af de i naturen inneboende krafterna.
Genom att se tillbaka från vår nuvarande ståndpunkt
till släktets barndom få vi sålunda ett mått på hvad denna
dubbla kraftutveckling inneburit af vunna segrar. Men
det är icke blott det förflutna, i jämförelse med nutiden,
som ställes för vår inre syn. Vi kunna, som jag i början
af denna skildring antydde, också drömma oss in i en
framtid, som skall bättre motsvara föreställningen om ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
