Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
„Och hvarföre skalle jag icke göra det?«
„Dertöre att du gifver näring at den känsla hon .hyser för
dig; eller tror du, att en qvinna, som närmare lärer känna dig, kan
undgå att vid dig fästa hela sitt hjerta?“
„Det tror jag visst. Du, Stephana, är ett exempel derpå.“
„Ett dåligt exempel, min vän.“ Stephanas kinder blefvo
purpurröda.
„Har du då något ögonblick i lifvet känt dig frestad att fatta
kärlek till mig?“
„Nej, derföre att min känsla för dig var något högre och
bättre än kärlek. Du var icke eri like, den jag kunde älska och
draga ned till mig; du var en stor och mäktig ande, som hos mig
väckte beundran, och anslog alla mina ädlare känslor, så att jag
sträfvade att ernå samma moraliska fullkomlighet som du besatt.
Dessutom, tala icke om ett hjerta som har brustit, såsom mitt.
Helfrid åter är en frisk själ, som beundrar det sköna på samma
gång hon älskar det, emedan hon i sitt inre har en oförminskad
tro på sina egna och andras dygder. Hos henne återljuda inga
förstörda förhoppningar, skrika inga brustna illusioner sitt härskri,
utan med hela styrkan och renheten af sina känslor älskar hon
det som väcker hennes sympathi, och om detta föremål
framträder dagligen och hon stundligen tvingas att skänka det en ny gärd
af aktning och beundran, då näres och underblåses känslan till en
fruktansvärd höjd.“
„Tror du det.“
„Jag tror icke, jag är öfvertygad derom. “
„Jag har en helt olika öfvertygelse, ty min egen erfarenhet
säger mig, att öfverlemna vi en känsla åt vår inbillning, då först
äro vi ohjelpligt förlorade. Skilj Helfrid nu från all beröring med
mig, och hon skall i inbillningen genomlefva alla de ögonblick vi
varit tillsammans, och äfven med inbillningens förstoringsglas se
allt. Jag skall upphöra att vara jag, det vill säga en menniska med
fel och svagheter, utan jag skall blifva det ideal hon sjelf har
boende i sitt hjerta, och ifrån att vara hvad denna hennes känsla
nu är, stilla och svärmisk, skulle den förvandlas till ett fantastikt
tillbedjande af ett ideal, då deremot min dagliga närvaro, mitt
lugna och vänskapliga säft, min fullkomliga brist på allt som
antyder att jag älskar henne, skall verka den förändringen, att hon
för mig slutligen skall fatta endast en varm och sann tillgifvenhet.
Detta så mycket mer, som hennes fördom har gjort, att hon aldrig
tänkt sig möjligheten af en förening emellan fabrikanten Lange och
fröken liomar hjerta. Hennes kärlek är en morgondröm, den
verkligheten och initt qväkaresätt skall förvandla till vänskap.11
„Och du sjelf, Jacobo, har du förblifvit likgiltig för henne?“
„Långt derifrån. Jag saknar hennes sällskap, då jag icke
trälfat henne, och tycker det är tomt, då mitt öga icke smekes af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
