Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
„Ämnar ni ej sjelf resa upp till hufvudstaden?"
„Nej, min fru, jag ger baron C. fullmakt att bandla i mitt
ställe. “
»Ni har icke med ett ord sagt mig hvad ni tycker om Elin?“
„Har jag icke? Jag trodde likväl att jag redan vid vårt
första sammanträffande sade er, att hon icke var för mig."
„Och detta tänker ni än?“
„Kan Stephana verkligen göra mig den frågan?"
,;Ja; ty en af Stephanas innerligaste önskningar har varit
att en dag kunna försona Elin med de lidanden ni skapat henne,
att verka så att hon skulle erhålla den upprättelse hon bör få."
„Och denna upprättelse skulle bestå uti att.......‘V.
„Ni gaf henne ert hjerta och erkände henne för er maka."
„Min fru, antag ett ögonblick att jag kunde öfvervinna min
djupt inrotade ovilja för henne, att jag äfven kunde skänka henne
alla en makas rättigheter äfven mitt hjerta och mitt lif, hvem säger
er att det vore hennes lycka att blifva återförenad med mig. Ni
tror kanske att hon af kärlek räckt mig sin hand. Ni bedrager
er, hon gjorde det af medlidanden, af..........lika godt hvad, men
dervid ingick icke en gnista kärlek. Vore det icke bäst för oss
båda att återfå friheten. Hon kunde då göra ett val efter sin
smak och jag.............."
„Nå, hvarföre fortsätter ni icke."
„Jag kunde våga hoppas på lycka."
„Men, grefve, denna djupt förorättade, förtrampade och
åsidosatta Elin har så långt hon kan minnas tillbaka blott haft ett
föremål för sin kärlek."
„Så mycket mera skäl då, att hon blir detta föremål trogen,
och genom att återfå friheten sättes i tillfälle att blifva lycklig."
„Men detta föremål är — ni!u Stephanas kinder flammade
och ögonen blickade allvarligt, då hon uttalade dessa ord. Herman
stannade tvärt. -
„Min fru, hvad är det ni säger?" utropade han.
„Sanningen!"
„Omöjligt. Hon och jag hafva ju knappast varit så
mycket tillsammans att jag mins huru hon ser ut, och huru skulle
hon då kunna älska mig." r’("
„Grefve, ni glömmer att hon redan som barn såg er, och
äfven året innan hon blef gift, under sitt vistande vid Strömstad,
var tillsammans med er, ehuru ni icke gaf nagon uppmärksamhet
åt henne. Det sanna är, att hon redan som barn älskade er och
att hon aldrig älskat någon annan man.“ <j
„Det vore förtärligt, och min skuld till henne blefve derigenom
ännu större. “ Herman gick en stund tankfull bredvid Stephana.
„Ack, min fru, oaktadt ni nu uppväckt mitt medlidande för
henne, har ni ändå ej kommit målet närmare; hvilken annan qvinna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
