Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
207
nung, skreve till judarnas överstepräst och begärde hans
bistånd till att få den översatt.»
Och detta förslag behagade konungen. Men när
Aristeas, som var konungens vän och hövitsman vid
hans livvakt, hörde därom, sade han: »Det tyckes mig,
o konung, att du dock, innan du begär detta, borde
göra en annan sak, nämligen befria de många judiska
slavar, som finnas i ditt land. Ty £u vet, att, när
din fader ryckte med härsmakt in i judarnas land,
blevo många fångar tagna, ja, varje soldat tog med
sig en jude för att hava till slav. Och fastän jag icke
är i någon frändskap med detta folk, har jag likväl öm-
kan med dem, emedan alla människor äro skapade av
Gud och jag förstår, att det behagar Gud, när en män-
niska visar godhet emot en annan. Därför beder jag
dig, o konung, förbarma dig över dessa, som jag
talar om.»
När konungen hörde detta, såg han vänligt på Ari-
steas, ty han höll denne kär, emedan han var en god
man och ägde ett blygsamt väsen.
Och konungen sade med ett leende: »Huru många
gånger tiotusen tror du, att de äro, dessa, som du vill
att jag skall friköpa?»
Då sade Andreas, en annan hövitsman vid konun-
gens livvakt som även var närvarande: »De äro tio
gånger tio tusen och ännu några till.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
