Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 247 —
nen satt allena i sitt tält, att det kom över honom
liksom en skälvning, vilken gick ifrån hjässan och allt
till hjärtgropen. Och i detsamma sänkte där sig lik-
som ett töcken över hans ögon, och han sjönk ned på
vilobädden, där han suttit.
Och han kände, huru hans själ vart fri från krop-
pen — denna gång likväl utan hans egen vilja och
snarare såsom vållat av en osynlig makt.
Då nu hans själs ögon voro öppnade, såg han fram-
för sig en gestalt nalkas, kringfluten av ett glimmande
sken. Och han igenkände skepnaden, det var näm-
ligen Kleopatra, drottningen. Och hon talade till ho-
nom och sade: »Skynda dig, Mephres, gå till Antonius
och säg honom: ’Räven reder sig till att jaga’.»
Och i nästa ögonblick var skepnaden försvunnen.
Då vaknade spåmannen upp ur sin dvala. Men
han kom ihåg, vad han sett och hört och gick strax
ut ur sitt tält för att uppsöka Antonius.
Utanför fältherrens tält stod en soldat på vakt.
Men han kände väl igen spåmannen och hindrade ho-
nom icke att träda in.
I tältet satt Antonius på sin vilobädd; på bordet
brann en kopparlampa, och framför sig hade fältherren
en pergamentsrulle — det var en av dem på vilka
Cæsar skrivit sina anteckningar om huru kriget mot
partherna borde föras.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
