Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2Ö7
Och medan drottningen så talade, gledo hennes
blickar, utan att hon själv tänkte därpå, hän emot
Antonius, som låg på tricliniet emellan konung Arche-
laos och konung Amyntas. Och hans anlete var rött
av vinet, och blomsterkransen å hans hjässa hade gli-
dit ned över det ena örat. Och han tömde sin bägare
och log högt och skämtade.
Och Nikolaos av Damaskos, vilken såg mycket men
föga talade därom, märkte drottningens blick och huru
full av svårmod den var.
XXXI.
Då det i Rom blev kunnigt, att Antonius samlat en
stor här i Ephesos, vart där mycken oro. Ty alla sade:
»Skola här nu åter bliva inbördes fejder, där romare
kämpa mot romare?»
Då kom där ett brev ifrån Antonius till konsulerna:
att han vore redo att nedlägga den myndighet, som av
senaten givits åt triumvirerna, ifall också Octavianus
avsade sig sin makt.
Och härvid menade Antonius: att om Octavianus
vägrade att gå in på detta, skulle romarna fatta ovilja
mot honom och kalla honom en frihetens fiende; skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
