Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
år, mellan 1561 och 1565, utmärker henne. Hon
är så friskt nöjeslysten som en af sina egna pager:
maskerader, sportslekar, jakt- och ridpartier höra
vid hofvet till ordningen för dagen. Och
framför allt dans — hon dansar så mycket, att hon
ibland blir sjuk däraf och måste ligga till sängs.
Sorgen öfver Frans’ af Guise död och den
årligen firade mässan öfver Frans II åstadkomma
blott korta afbrott i festligheterna, och att
kalvinisterna se surt på henne, tar hon sig inte
när, ehuru Randolph vid ett tillfälle dock uttalar,
att »Mr Knox är så hård emot oss, att vi nästan
ha måst lägga bort att dansa». Men för dessa
mera banala nöjen försummar Maria icke de
mera förfinade, intellektuella njutningar hon i
Frankrike lärt sig skatta så högt. Hon älskar
poesi och musik, spirituella samtal och
djupsinniga diskussioner; hon älskar smicker — men
icke i den råa och bombastiska form, i hvilken
Elisabeth höll till godo därmed — utan insvept i
fina, väl valda, smakfullt turnerade fraser. Men
mera än intressant konversation och ljuft smicker
älskar hon den stumma, passionerade tillbedjan
hon mycket väl märker att hon som kvinna —
fullständigt oberoende af sin drottningsvärdighet
— väcker hos de flesta af de män, som
vid hennes hof komma i omedelbar beröring
med henne. Och hvar gång hon på nytt
upptäcker att en man älskar henne, är denna upptäckt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
