Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en hemlig glädjekälla för henne, och hon kan
icke låta bli att till gengäld visa honom ett slags
tacksam ömhet, att ge större och större prof
på sin tjusningsförmåga, att fresta honom, tills
han icke längre är sig själf mäktig. Aldrig låter
hon varna sig — hvarken af John Gordons
framfusiga hänsynslöshet eller af Chåtelards plumpa
öfverfall eller af Bothwells dumdristiga
enleve-ringsplaner eller af hans frändes, kapten
Hep-burns förolämpande kärleksdikter — inte heller
af Morays förnuftiga föreställningar eller John
Knox’ dundrande straffpredikningar. Af sin
oemotståndliga nyfikenhet och käcka
äfventyrs-lust drifves hon ur den ena obetänksamheten i
den andra, och själfva hennes ridderliga
generositet, själfva hennes öppenhet och renhet —
ty i jämförelse med t. ex. Elisabeth och de damer
hon i Frankrike umgåtts med var Maria Stuart,
hvars natur ställde större fordringar än deras,
ren — utsätta henne för beständiga missförstånd
och förödmjukelser.
Brodern James är under dessa år hennes
högra hand, hennes närmaste rådgifvare och —
ibland — beskyddare. I gengäld tillvällar han
sig naturligtvis både gods och guld och statens
högsta värdigheter och nästan all verklig makt
i riket. När Maria Stuart gaf, gaf hon alltid
med fulla händer — så länge hennes intressen
eller hennes hjärta föranledde henne att visa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
