Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
känslosam publik mest odiöst. Sålunda
öfver-såg man med att hon låtit afrätta Chåtelard och
Gordon samt ej sökt förhindra mordet på sin
man, men man tålde icke, att hon uppriktigt och
af hela sin själ hade älskat Bothwell. Visserligen
låter Schiller — hvars drama nog mäktigt styrkt
den gängse populära uppfattningen af Maria —
sin hjältinna »med kunglig frimodigheb) bekänna
sin förtid, men denna förtid är dock samtidigt
så fullkomligt utplånad, att man har en känsla
af att vara riktigt simpel och ogrannlaga, när
man tar henne på orden och trots allt kommer
att tänka på den, ty:
»Du fehltest nur aus weiblichem Gebrechen,
Dem seligen Geiste folgen nicht die Schwächen
Der Sterblichkeit in die Verklärung nach.»
Och därmed skola vi slå oss till tåls, låta
udda vara jämnt, inte bråka mer med det
förflutna. Är hon ens riktigt tillräknelig? Är hon
icke alltid först och främst den af ödet
förutbestämda martyren, den värnlösa, den groft
förorättade, tyranniets och statsbrutalitetens offer?
»Oh, diese ungliicksvolle Recht! Es ist
Die einzige Quelle aller meiner Leiden.»
Hon är genom sin olycksaliga arfsrätt till
Englands krona predestinerad till sitt öde. Man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
