Ett oljud som af hundra magplågor, ett skrik och skrål som på Gästis en examenskväll slog våra öron, då vi åter höjde oss genom etern. Det var Djurkretsen som antågade, i oordnade led, allesamman i hypnotisk tjusning medlockade af
ljufliga toner. Det var ett egendomligt sammanträffande: det var den antike sångarens gestalt, men ett modärnt ansikte -- i hvilket vi till vår förundran igenkände ingen mer eller mindre än den store djurens konung från Skansen. Tydligen genererad af mötet, förklarade han, att han gjort ett litet ströftåg uppåt rymden för att på billigaste sätt föröka sitt nationella menageri och att han nu var stadd på väg till Skansen med hela
hade han redan spänt för sin vagn, t. o. m.
båda egendomligt nog af bagg-släktet, hade han lyckats draga ned ur den dimmiga höjden. Däruppe hade han äfven funnit en modell till ett nytt
monument, samt ett nytt exemplar af de gamla Siamesiska
den bakåt avancerande, tyckte vi oss äfven känna igen på den utslitna båtshaken, likaså
en af den modärne Noaks tjänsteandar.
var enligt hans egen förklaring ett så ekivågt nummer, att han ej vågade medtaga den -- hvaremot
med afseende på landtlig oskuld skulle kunna väcka en Sancte Peters förtjusning. Vidare hade han fått sikte på
med villebråd, hvilket skulle föreställa en fasan, men, sedt en en face, hade en fasansfull fason à la drefkarl. Kom så en
hvilken åtagit sig att kurera alla sjuka kreatur medelst barfotagång och vatten -- oaktadt han själf bar det ominösa namnet Kneipp. Honom följde
kvilka i astronomin blott äro två, men hvilka tyckas hafva förökat sig till åtta, och hvilka fått ej blott tal-, utan äfven sångförmåga. Deras sånger ha öfverallt väckt jubel.
Här gjorde vi en astronomisk upptäckt, lika oväntad som glädjande för vetenskapen. Djurkretsen består nämligen ej blott af hittills passerade arter, den har ett hvimlande följe af olika kreatur på två och på fyra. Detta parti,
som sannolikt kommer att sammanslås med det gamla djurkretspartiet, kom dansande en hvirflande pas-de-basques, där piruetterade Stora och Lilla Björnen, där fällde krokodilen sina krokodiltårar, där halsade en giraff, dör haltade en varg, varierande med en elefantasi-figur, där kvak en groda för en storkaxig stork, medan papegojorna pepo. Musiken till denna vilda dans sköttes af
hvilken på grund af dels mul- och klöfsjuka, dels blåskatarr endast utgjordes af en duett.
Till djurens skydd och vård afslutades tåget af
(kallad »Djurkretsföreningen»), representerad af ordförandan med prof på skyddsmedel åt de stackars små djuren.
Så hade vi då passerat det långa tåget, och i fjärran förtonade
djurens skri, dämpade som en kor i ett trolskt fäeri.
