hafvets gud, styrde sin planet öfver vågen, omgifven af
Vi väntade oss att där upptäcka en rik hafsfauna, och så hände, vi sågo en strandsatt sjöbjörn, ansatt af landtbjörnar, vi sågo ett
Vi blefvo vittnen till
Hvilken egendomlig riktning planetens andliga lif tagit, hvilken hafsgrön symbolism där blommar med vågade bilder och en fantasi, seglande som ett fartyg utan roder och därför ofta utsatt för drift, visades oss i
roande gestalt, med sin älskarinna, den tankesköna båten, vid sidan, med sitt guldkött, hvilket andades petasitesdofter ur aluminiumhals, och vilket kringfamnades af en dräkt, som grät spetsar nedåt magen.
Ännu en bild ur planetens fauna drog förbi oss, ett odjur med sina förföljare. Dessa hade slutit sig samman till ett bolag, det s. k.
det drogs alltjämt vid näsan af odjuret
hvilket af sin vänlige beskyddare, en bekant redaktör, hölls vid
lif medelst små feta ankor.
