- Project Runeberg -  Martin Eden /
135

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Algot Sandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

plats på yttersidan. Men så var det den andra
frågan: skulle han bjuda henne sin arm? Han hade
aldrig i hela sitt liv bjudit någon armen. De flickor
han känt voro inte vana vid sådant. Först brukade
man gå bredvid varandra, så blev det armarna om
varandras liv och där det var mörkt på gatan stödde
flickan huvudet mot kavaljerens axel. Men det här
var någonting annat, hon var inte av detta slags
flickor. Någonting måste han i alla fall göra.

Han krökte armen närmast henne — icke mycket,
icke inbjudande utan alldeles tillfälligtvis och som om
han varit van att gå på det sättet. Då inträffade det
underbara. Han kände hennes hand på sin arm.
Det gick som en ljuv rysning genom honom vid denna
beröring, och för några ögonblick var det som om han
lämnat jorden och flugit med henne genom luften.
Men han var snart tillbaka igen, tack vare en ny kinkig
fråga. De skulle gå över gatan. Då skulle han komma
på insidan och han borde gå ytterst. Skulle han alltså
släppa hennes arm och gå över? Och om han gjorde
det, borde han då upprepa samma manöver nästa
gång? Och nästa? Nej, det måste vara oriktigt,
så att han beslöt att gå på, om det också var dumt.
Han var i alla fall inte nöjd med sig själv, och när
han befann sig på insidan, började han tala livligt och
allvarligt, för att det skulle se ut som om han glömde
bort sig, ifall. . .

När de gingo över Broadway var det återigen
någonting nytt. I lyktskenet såg han Lizzie Conolly och
hennes fnittrande väninna. Han tvekade endast ett
ögonblick, så upp med handen och hatten av. Han
kunde inte vara förrädisk mot sina egna, och det var

135

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:29:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/martineden/0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free