Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Vallpojken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gnistra och blifva till vissna löf, så snart de
föras upp i ljuset.
Plötsligt ringde skällan så högt, att han
vaknade ur drömmen och såg Gullhorn, som
stod och sparkade vid en stubbe. Hon svängde
ursinnigt efter myggen, besade ett slag, men
lugnade sig vid närmaste rotklunga, där hon
välbehagligt strök sin rygg. Strax därpå
sparkade hon, nu skrämmande häftigt, satte i väg
nedför backen och lockade alla korna med sig.
Hon kastade sig mot gärdet och bräckte det,
snafvade och föll, men reste sig åter och var
i nästa ögonblick borta med hela hjorden.
Mårten störtade upp och ville skynda efter.
Där ringlade en orm vid hans fötter, hväste
och försvann under rotklungan — — —
Han hoppade öfver och sprang nu. Kvistar
och grenar fingo lif för hans ögon, ringlade,
hväste och ville sno sig om fötterna på honom.
Men han bara sprang och följde skällans ljud.
— Gullko, lilla, lilla Gullko!
Långt borta pinglade skällan.
In i skogen, där ljungen snärjde och piskade,
sprang han, bort mot kärret och
kreatursvägarna, som förlorade sig i snår af pors och
vide. Dimmorna bredde sig öfver, förde ljus
in i skymningen, men dolde stigar och spår!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
