Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Vallpojken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Paren myllrade åter fram, och nu var det
ljuset i lyktan, som sträckte deras skuggor
öfver golfvet. Från porten skymtades bara en
mörk rand af skogen, vikens disiga spegel, och
aftonstjärnan högt uppe.
—
Nu tar vi den där valsen! —
sade spele-
mannen till Mårten. —
Kan du följa med kammen.
Det kunde Mårten, ja, det gick riktigt
bra tillsammans med fiolen. Ett och två, och
så dansade man ut, och hösäcken blef till
en
springande häst. Halmen fläktade öfver,
och det glimmade som nere i berget hos trollen,
tyckte Mårten.
Han satt som en
prins i sadeln. Hjärtat
jublade. Han ville spela all sin tid, spela för
alla som dansade, gå omkring i bygden, från
majstång till loge och så till majstång igen.
Det skulle nog klinga i hatten, det skulle
blifva till nya spel, fiol —
eller åtminstone till
kam och silkepapper. Han skulle rymma hem-
ifrån, följa den gamle och spela — — —
I nästa ögonblick var det, som hade allt
sjunkit i jorden, dansen slutade, det blef åter
tassel och tyst. Silkepapperet låg som ett
trasigt och visset löf i handen på honom.
Se, aftonstjärnan blinkade klart, och det reste
sig ett moln öfver skogen, tog form för hans
15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
