Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Vallpojken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inbillning och blef till en
gård med mörka längor,
och en
vällingklockas stapel öfver. Det var
ju
fattiggården! Hur hade han kunnat glömma
alla de, som
längtade efter honom där borta,
sutto bakom rutor och galler och blickade ut
mot vägen och myren.
Nu tyckte han, att vällingklockan började
slamra, fast det bara var brunnskedjan där nere,
och så kom han att tänka på Gullhorn, som
bitits af ormen och sprungit till skogs med alla
kossorna. Han kom att tänka på katekesen och
bakläxan, ja, katekesen hade han tappat och
bakläxan kunde han inte. Han satt och red på
en hösäck, repet hade gått upp, så att stråna
stucko ut som ris och viskor.
2*
1
Trotsigt drog han allt höet ur säcken och
strödde det rundt omkring sig.
—
Jag vill ändå hem, ändå hem! —
mum-
lade han i en förbittrad snyftning.
—
Hvad pratar du för någe’? —
frågade
gubben. —
Vill du hem till fattigår n?
—
En orm har stuckit Gullhorn i ben, och
så bröt hon ner
gär’et och sprang bort me’ Lina
och Trulla och allisamman! —
sade Mårten med
gråten i halsen. —
Det blir allt mitt fel, men
hem vill jag, de’ ger jag djädringen!
—
Vi ska hjälpa dig med korna* och drifva
16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
