Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Gullkronan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
reste sig, slamrade och ville spränga bandet
mellan brygga och al —
i nästa ögonblick gled
kedjan upp och bräckte ned hela trädet, som
piskade i vattnet och gaf sig ut.
Irmelin hade rest sig och ville fly, men
karlen bara skrattade, slog en tross om stam-
men därute och gjorde fast kring en ek, som
mätte ett par famnar i omkrets.
—
Hur gick det där! —
ropade karlarna
från klippan.
—
Går bra, ho, hej, bara bryggan håller
så länge!
Irmelin fick löfte om att följa med, när
bara flotten klarats, tog nu sitt knyte och gick
bort mot ängarna för att plocka blommor till
Mårten och clownen. Hon banade väg genom
snår, där daggen glittrade och stänkte om
hennes kinder, som ännu voro bleka efter
nattens kyla och skräck.
Nu var det, som ville alla små björkar
famna henne, hon måste göra sig lös, ville inte
bryta ner, bara föra kvistarna undan, varsamt
klifva och böja sig. Det var som dans, detta,
blodet steg, kinderna fingo färg, och när hon
nådde ängen, där strömmen drog midt igenom,
fick hon lust att bada. Strumpor och skor tog
hon af sig, och vid yttersta björken lät hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
